Länsstyrelsen Norrbotten håller i detta nu på att utreda en eventuell omledning, eller annan åtgärd, för att korta ner sträckorna som vandrare måste färdas till sjöss längs Kungsleden.
Men hela länsstyrelsens utredning får kritik av den prisbelönta naturfotografen Claes Grundsten. Bland annat menar han att länsstyrelsen försökt genomföra utredningen i det dolda.
– Att planeringen sker utan allmänhetens insyn är oacceptabelt eftersom de tänkta förändringarna är av stort allmänintresse och berör fjällborna, naturvården, renskötseln och fjällturismen. Nationalparker och Kungsleden kräver en öppenhet eftersom det rör så många.
Det handlar bland annat om den nästan fyra kilometer långa båtleden i Sitojaure och den runt tre kilometer långa båtleden i Laitaure, som ligger vid den världskända Rapadalen på gränsen till Sarek.
Hur tycker du länsstyrelsen skulle ha agerat?
– Allmänheten borde involveras tidigt eftersom Kungsleden har ett nationellt och ett internationellt intresse, och Sarek är till och med ett världsarv. Jag tycker inte om att man i det tysta börjar utreda förändringar och exploateringar. Man borde på ett tydligare sätt ha informerat i god tid att man hade avsikt, kanske på sin hemsida eller liknande, säger han.
Länsstyrelsen menar att man satt igång utredningen eftersom man har ett ökande problem med vandrare som hamnar i sjönöd på roddlederna. Att folk underskattar distansen och ror istället för att åka motorbåt över med de privata aktörerna.
– Det är helt klart ett argument jag har förståelse för, men det går ut över naturvärdena och fjällmänniskorna som bedriver båttrafiken. Det finns inget argument i att det ska finnas ett gratis alternativ genom roddbåtarna eftersom det redan finns flera andra vattendrag som man måste köpa skjuts med båt över, säger Claes Grundsten.
Han menar att förändringarna som länsstyrelsen ser över kan få negativa konsekvenser för de privata näringsidkare som är beroende av att dra in pengar på båttrafiken och samtidigt sälja fisk och bröd till vandrare.
– Det bästa alternativet enligt mig är status quo, det vill säga bevara det som det är eller ta bort roddbåtarna och ha kvar båtskjutsarna. Det i sig kan också vara en riktig upplevelse där man får träffa människor som lever och verkar i området.