Vi har fått lov att komma in i trädgården på kvällen. Det är ljummet i luften. Solen står fortfarande högt på himlen, så högt så att den kan kasta ner strålar över bron, ned längs forsen och över den lilla dal som Ájttes fjällbotaniska trädgård ligger i.
Trädgården ligger inte långt från Ájtte fjäll- och samemuseum och centrala Jokkmokk. Men när man väl gått in genom grindarna förflyttas man. Det enda som hörs är lite fågelkvitter och det forsande vattnet från Kvarnbäcken som mynnar ut från sjön Talvatis.
Den som någon gång vandrat i fjällen känner igen sig. Kvarnbäcken ringlar sig fram genom trädgården precis som på högfjällets hedmarker. Från "fjälltoppen" rinner den ner genom "björkskogen" med sin frodiga grönska och ner till "myrlandet". Över vattnet går spänger som också påminner om vandringsleder i fjäll och skog.
– Det som är unikt för den här trädgården är att vi använt befintliga miljöer som vi tar tillvara och utvecklar, berättar Ingrid Hellberg, fjällbotanisk trädgårdsmästare.
Ett exempel är "Fjälltoppen", en klippa som karvats fram under de årtusenden som Kvarnbäcken runnit fram. När Ingrid Hellberg började sitt arbete med att utveckla trädgården såg hon genast att klippan skulle kunna bli ett "kalfjäll". Ett intensivt och omfattande arbete tog sin början. En stor mängd träd fälldes. Rötter togs bort och markvegetationen skalades av. Sedan spolades klipphällarna fram.
– Jag frågade brandkåren och de ställde upp för trädgården och kom hit med två tankar och spolade rent.
Efter nio års arbete har nu har arbetet med fjälltoppen nått till en punkt där Ingrid känner att hon kan ta det lite lugnare och njuta.
– Mitt sätt att arbeta är att ha en slags dialog med trädgården. Jag kan aldrig styra den utan jag ser mig som en medarbetare.
Hon kom hitflyttande från Bollnäs för tio år sedan. Att hon alls tänkte tanken på att söka jobb i Jokkmokk hade också att göra med att hon är en mästare på annat är trädgård. Nämligen skidor. Ingrid har tävlat i telemarksåkning på elitnivå och som bäst blivit trea i den totala världscupen. Hon har åkt flera Nordenskiöldslopp sedan flytten. Och starka ben behövs nog. För hon hämtar själv växterna från fjällbranterna.
– På min fritid är jag så gott som varje helg ute och rekognoserar. Det är så jag lär mig hur de olika växtmiljöerna ser ut. Det svåraste sen är inte att få växten att etablera sig, det är att få det att föröka sig. Till exempel hämtade vi hit Lapsk alpros för fem-sex år sedan. Först i år blommar den.
Hon har de tillstånd som krävs att hämta ner växter från fjällområdena utanför nationalparkerna.
– Vi packar dem omsorgsfullt för färden. Sedan handlar det om att komma in i rätt tid i växtens cykel och sedan vattna, vattna, vattna och vattna...och sen önska lycka till i livet.
Fjällets växter är små, tuffa överlevare som kräver mycket speciella förutsättningar. Den som vandrar på kalfjällets rasbranter upplever det nog som en karg miljö där väl inget kan växa. Men, där dyker kanske plötsligt den klarblå fjällgentianan upp eller den blekt röda eller gulvita isranunkeln som innehar det svenska höjdrekordet för blommor.
Fjällträdgården inrymmer många av de övriga ekologiska nischer som också fjällen inrymmer. Nedanför "kalfjället" ligger "sydbranten" där fjällglim breder ut sina klargröna tuvor med rosa blommor. Här finns också bland annat "taiga", "videsnår" och "fjällsippshed".
I "fjällbjörkskogen" är vegetationen stor och frodig. Strutbräken, stormhattar och smörbollar ger samma djungellika känsla som man kan uppleva i fjälldalen. Här nere står en utställningslokal där bilder på fjällväxter av naturfotografen Edvin Nilsson visas tillsammans med olika tillfälliga utställningar. Här finns också en liten röd stuga som känns lite malplacerad vid första anblicken. Det är professorn och Sarek-forskaren Axel Hambergs hydda som han uppförde för att ha en bas för sin forskning i Sarek och som skänkts till trädgården.
Ingrid berättar att platsen där trädgården anlades hann anta många skepnader som soptipp, brandövningsplats, fiskodling, tvättstuga och lekplats innan den blev trädgård. Just nu står den i startgroparna för en ny säsong men är fortfarande lite rufsig i håret. Under dagtid råder därför en febril aktivitet för att färdigställa allt inför öppnandet.
På en tavla skriver Ingrid Hellberg upp vilka växter som just nu blommar. Lagom till öppnandet väntar hon att de många fjällnejlikorna ska slå ut. Hon är lite som en mamma som ska visa upp sina barn för omvärlden och hon beskriver arbetet med växterna lite på det sättet.
– Det handlar om tålamod, att vänta på växtens utveckling och att iaktta den. Vilken personlighet har den. Det är viktigt att förvalta det man tagit hand om, ett ansvar. Den här trädgården tillhör Jokkmokk, Norrbotten, Sverige och hela världen. Den är en fantastisk kunskapskälla. Jag skulle gärna se forskning här och att få in fler studenter som gör examensarbeten här. Många av växterna måste man annars gå många mil för att hitta.
Efter 25 års utveckling väntar nu mest troligt en ny framtid för Fjällbotaniska trädgården. I direkt anslutning planeras en ny besöksanläggning, Midnattssolens trädgård – som vi tidigare berättat om – som ska hålla öppet på helårsbasis.
Men, än så länge är fjällträdgården en lugn liten oas i den lilla dalen vid Talvatissjön.