Erik Zettervall lämnade Jokkmokk för Umeå innan färden gick vidare söderut men han har aldrig släppt sin hembygd, inte heller i musiken.
Det är en tämligen "long-and-winding-road" som Erik Zettervall har vandrat under sin musikaliska resa. Allt började i garaget på Hantverkargatan. Geografiskt är det långt från Jokkmokk till Luleå, längre till Umeå och Stockholm är långt bort. Resan går att jämföra med spannet av musikaliska utflykter och äventyr på vägen. Distansen mellan garage-punk och balettmusik är, för att uttrycka det musikaliskt, mer än ett tonsteg.
Ni förstår.
Vi börjar, som brukligt är, med första versen.
– Jag fick sannerligen lära mig allt från början. Det fanns inget internet då, men i Jokkmokk kunde jag och ett par vänner boka en replokal utan att kunna spela alls. Tänk så fantastiskt det var egentligen, och det kostade ingenting. Garaget blev en reservplats. Jag började spela trummor men ville efter ett tag vara med och skriva låtar också, och det var svårt att göra det bakom trummorna. Så jag lärde mig att spela gitarr.
Erik Zettervall berättar om sin far som spelade trummor och spisade jazz på grammofonen. Men att han även köpte en gitarr, som blev stående i ett hörn, och som Erik "tog hand om". Pappa Christer sägs inte ha varit särskilt brydd i detta.
– Nja, han kanske hade tänkt börja spela själv men det blev som aldrig. Så jag övade och övade och sedan behövdes det någon som kunde sjunga i bandet, det hade väl gått något år eller så, så jag började lära mig det. Efter ytterligare en tid ville vi spela in, det kunde vi inte heller men vi försökte lära oss. Jag tvingades lära mig av ren nödvändighet. Alternativet var att det inte skulle bli någon musik och det var inget alternativ för mig.
Erik Zettervall på den korta promenaden från tunnelbanestationen till hemmet i Bagarmossen.
Erik Zettervall tvekade aldrig att ge sig på att skriva musik till dans. "Coolt att låta rörelse styra hur musiken ska bli".
Erik Zettervall drömde om att stå längst fram som rockstjärna men den bilden har förändrats. "Jag vill göra musik ihop med andra, då blir det bäst".
Vi samtalar i nutid, via datorer. I början av 90-talet såg det annorlunda ut. Jokkmokk ligger mitt i inlandet och avstånden är långa. Det visade sig att det var tämligen långt mellan musikanterna också. Erik Zettervall fick i mångt och mycket utforska den musikaliska värld han höll på att upptäcka på riktigt.
– De som var några år äldre hade redan lämnat samhället vilket betydde att det inte skapades någon riktigt naturlig överföring mellan generationer som på andra håll. Det är relativt långt till Luleå och Umeå dit de flesta flyttar. I vilket fall så pass långt att hemresor på helgerna inte är lika vanliga som om du åker mellan Luleå och Råneå, exempelvis. Men jag tror att det här också har bidragit till upplevelsen – att jag fick uppfinna hjulet på nytt hela tiden, och lära mig musik mest på egen hand. När jag sedermera flyttade till Umeå upptäckte jag att jag kunde ingenting (skratt).
Just detta faktum visade sig dock ge en annan energi.
– Det hade en positiv sida, att jag inte slutade med musik för att jag kände mig dålig. Tidpunkten då jag insåg att jag behövde bli bättre var vid en punkt i livet då jag visste att musik var det enda jag ville hålla på med. Och det här med att uppfinna hjulet hela tiden har gjort att jag inte är rädd för att lära mig nya saker. Jag har alltid också velat göra musik tillsammans med andra, jag har aldrig strävat efter att stå längst fram egentligen.
Erik Zettervall har dock stått där längst fram. Han sjöng tidigt i rockband samtidigt som han producerade till andra, han skrev akustiskt och han gjorde elektronisk musik. En bit in på 2000-talet flyttade han norrut igen, han gav ut singlar, han turnerade med vänner som han även producerade. Något som ledde fram till de produktioner han gjort med The Mamas och Jakob Hellman på senare tid. Musik hela tiden. 2007 spelades en debutplatta in, men…
– Den släpptes aldrig. Det tog helt enkelt för lång tid för allt och under den tiden utvecklades jag vilket gjorde att jag blev inaktuell i mig själv. Jag har aldrig tyckt om de där långdragna processerna. Jag gillar inte att vänta, helt enkelt. Jag hinner så långt under den tiden.
2012 släpptes albumet Efter Katastrofen med ett luftigt popsound som, så här i efter hand, gör att samarbetet som sedan föddes med Jakob Hellman känns helt på sin plats. Influenserna finns där, i harmonier och känsla. Men det hänger även ihop med Erik Zettervalls drivkraft att göra musik på olika sätt, något som präglat hela hans musikaliska utveckling. HEX-dr var ett annat soloprojekt 2017.
Erik Zettervall började som trummis men gled över till gitarr och låtskrivande men trakterar även både bas och klaviatur.
Olikheterna stimulerar.
– Jag älskar det, det ger mig energi. Det är lättare för mig att skriva en poplåt efter det att jag skrivit en obskyr jazzlåt eller något elektroniskt surrande. Det är som om musiken ändå bara står på kö här inne i huvudet och att låtarna får lättare att födas när jag ger plats åt dem. Ett tag spelade jag väldigt lite live men saknade det så mycket. Sedan började jag turnera med Jakob Hellman och upptäckte att jag får ut så mycket av det också. Han är en fantastisk låtskrivare och artist som jag inspireras av och jag känner mig lyckligt lottad varje gång jag musicerar med honom, konstaterar Erik Zettervall.
Men du, balettmusik?
– Som sagt, jag är inte rädd för att lära nytt. Att göra musik för balett på Stockholmsoperan gjorde att jag såg möjligheter att göra häftiga grejer som jag aldrig gjort. Tänk, jag kunde skriva och arrangera för stråkkvartett, spela in musikerna från Kungliga hovkapellet och sedan kunde jag sitta och skratta av glädje när de gav liv åt musik som en kille från Jokkmokk knåpat ihop. Det var också sjukt coolt att under processens gång kunna låta dansen inspirera musiken och låta den leda vägen till hur det skulle låta.
Med andra ord – från rock och punk i garaget till en inspelning av Bengt Forsberg på flygel i operans guldfoajé.
– Med min musikaliska uppfostran kändes det som om jag brutit mig in och ockuperat stället.
Erik Zettervall har aldrig tvekat att ge sig in ni nya musikaliska projekt, senast med balettmusik som framförts på kungliga Operan i Stockholm.
För drygt två år sedan lämnade Erik jobbet som musiklärare för att jobba med sin egen musik på heltid. Just nu tillbringar han mycket tid i studion i Stockholm. Som av en händelse har han precis spelat in nytt, eget, material. Ett par av låtarna framförde han på hemmaplan under årets invigning av Jokkmokks marknad.
– Jag behöver spela live, skriva låtar, sitta i studio och samarbeta med andra på många olika sätt. Det tog tid att förstå, men man måste lära sig vara sig själv helt enkelt – även om det inte alltid är det lättaste. Den största skillnaden är väl att jag gått från att vara ensamvarg till lagspelare. Det är mycket roligare så.
... och musiken tonar ut. För nu.