Marknaden i Jokkmokk är inte bara en plats för människomyller och försäljning, musik och glam. Det är också en plats där historier föds och förs vidare. Efter 46 år på samma plats i marknadsvimlet har 81-årige Börje Westin varit med om det mesta. Platsen han en gång tog som sin ligger precis utanför Gamla apoteket och vid den centralaste marknadskorsningen av alla, där alla stämmer träff och där de sedan möts igen.
För Börje har det inneburit en perfekt plats för affärerna men han har även genom åren även fått verka som sambandscentral och informellt informationscenter.
– Jo du vet, hit kom de för att fråga om det mesta. Om vägen dit eller dit, om var konserterna är, var bankomaten ligger, var ICA finns och mycket, mycket annat. Det har tagit en hel del tid men samtidigt är det ju roligt och en och annan affär har det väl blivit, skrattar Börje Westin som hamnade i sitt värv som tennsmed efter att ha fått sparken på stående fot.
– Jo, jag jobbade på en mekanisk verkstad och hade börjat med lite tennarbete på sidan om. Jag ville åka på en kurs i Luleå och ville vara ledig en dag men chefen sa nej. Då meddelade jag att jag inte tänkte komma till jobbet och fick svaret att då får du sparken. Du kan inte vara borta bara så där".
Börje tog avskedet med lugn, åkte på kursen i Luleå och kom sedan tillbaka dagen därpå för att avsluta sin anställning. Då ville chefen återanställa honom.
– Jag svarade att om du nu har sparkat mig en gång så får det väl räcka och tackade för mig. Jag har inte ångrat det även om det inte blev direkt glada miner hemma, jag hade ju familj med små barn.
Börje hade dock redan börjat gå lite i lära hos Valdemar Stjärnberg som hade sin verksamhet i en källare i ett hus bara ett stankast från den mekaniska verkstaden. Så efter att ha varit där på kvällar och helger klev han nu in och fick studera hur den erfarne smeden utförde sitt hantverk. Ett ganska stort steg eftersom Börje jobbat som grovsvetsare.
– Det kanske kan tyckas så men även svetsning kräver hantverkskunskap. Jag märkte snabbt att det här intresset bara blev större och större och när Valdemar lämnade Jokkmokk fick jag överta verkstaden på Vaikijaurvägen. Vi hade arbetet tillsammans och sålt våra produkter. Bland det första vi gjorde var en trolltrumma som blev populär.
Börje kunde starta eget tack vare ett visst bidrag för inköp av utrustning och flyttade verkstaden till hemmet, huset på Lommenområdet. Detta såldes så småningom och familjen flyttade till Nautijaur vilket blev en olycklig tid eftersom både verkstaden och boningshuset brann ner, kort efter varandra. Då gick flytten tillbaka till Jokkmokk.
När Börje nu står här på den plats som varit hans egen under så många marknadsdagar, si-så-där 140 stycken, och tittar ut över en stilla och lugn park och en stilla och lugn storgata så syns saknaden tydligt i hans ansikte. Vilket inte är det minsta underligt.
– Det är svårt att ta in, jättesvårt och underligt. Men jag ska nog försöka vara här nästa år, om hälsan vill. Jag har sagt i tio år att det här var min sista marknad men vi får se.
Minnena är många. Greta Thunborg handlade i fjol. Men det roligaste var när kungen kom.
– Det var min 30:e marknad och då fick man ett minne. Kungen kom med ett tennfat från Jokkmokks Tenn, det var faktiskt lite lustigt, skrattar han.