Statistiken visar klart och tydligt att räddningstjänsten varit betydligt dyrare i Sveriges norra ände, medan södra Sverige och framför allt Skåne dominerar bland kommunerna som har de lägsta kostnaderna.
Åsele i topp
Detta följer förstås trenden med att kommunal sevice oftast är billigare i tätbefolkade områden.Jokkmokks kommun har de näst högsta kostnaderna i länet och ligger på fjärde plats i riket. Där håller Åsele toppen med en räddningstjänst som kostar 1 813 kronor per invånare, följt av Arjeplog och Sorsele. Åsele står även för den största ökningen jämfört med 2004, varefter kostnaden gått upp med 403 kronor. Allra billigast är räddningstjänsten i Skurup i Skåne där den endast kostar 324 kronor per invånare.
Tomas Andersson, platschef för räddningstjänsten i Jokkmokks kommun, ser inget anmärkningsvärt i Jokkmokks placering.
- Absolut inte, säger han och framhåller att det är ganska enkel matematik att förstå varför räddningstjänsten i Jokkmokk hör till de dyraste.
Likvärdigt skydd
- Vi är en liten kommun med cirka 5 500 invånare och geografiskt sett är vi den näst största kommunen i landet till ytan. Lagen om skydd mot olyckor föreskriver att man ska ha ett likvärdigt skydd oavsett var i landet man bor.Tomas Andersson pekar på att räddningstjänsten har fem enheter i Jokkmokks kommun - stationer i Jokkmokk, Vuollerim och Porjus, samt brandvärn i Kvikkjokk och Kåbdalis - vilket är unikt i landet på så få invånare.
- Vi är en otroligt slimmad organisation med två heltidsanställda på 100 personer. Räddningstjänsten är deltidsbaserad på de ordinarie stationerna och brandvärnen åker endast ut om de är hemma när det händer något. De höga strömkostnaderna, som är ett problem för hela Jokkmokks kommun, drabbar även räddningstjänsten. Vi har stora omkostnader på energisidan, säger han.
Varken bättre eller sämre
SCB:s statistik över räddningstjänstens kostnader säger dock inte något om vilken räddningstjänst i landet som är bättre eller sämre.Enligt Marcus Cato, Sveriges kommuner och landsting, är det viktigt att framhålla att det endast är en ekonomisk uppföljning utan koppling till verksamheterna. Han pekar på att siffrorna inte tar någon hänsyn till lokala ambitionsnivåer och riskbilder, och inte heller till befolkningsförändringar.