Pistolklubben har en lång och framgångsrik historia. Innanför den oansenliga plåtdörren på hälsocentralens bottenvåning mot Östra skolan startade verksamheten 1971 och de största framgångarna kunde firas på 90-talet, inte minst på ungdomssidan. Rivaliteten med grannen Vuollerim drev på träning och resultat. Ryktet spred sig.
– Jo det pratades om Jokkmokk i skyttekretsarna över hela landet. Våra unga skyttar var riktigt duktiga under flera, flera år. Sedan kom ju också Sture Larsson som höll till i den absoluta svenska och internationella eliten, berättar Bosse Eriksson som varit med hela vägen.
Själv en framstående skytt tills glasögonen blev ett nödvändigt ont.
Den här kvällen är det betydligt mindre skyttar än normalt på plats. Påsken väntar runt hörnet och då töms Jokkmokk på stug- och skotersugna och det är uppenbart hos Pistolklubben. Men visst är det trots det några som hittat dit. Olivia Rohden är på plats tillsammans med pappa Oliver. Sida vid sida trycks det av skott på skott, Olivia med gevär, pappa med pistol.
Det är luftvapen och det är den finaste av precision det handlar om.
– Det är roligt men svårt ibland, säger Olivia och kollar in träffbilden.
– För mig har det blivit som typ yoga, avkopplande, säger Oliver.
50-årsfirandet som skulle hållits förra året ställdes in på grund av pandemin. Nu ska det firas i år istället och nu finns det ytterligare en anledning att öppna skumpan. Till hösten ska de nya digitala banorna vara uppmonterade. Klubben har beviljats ett bygdemedelsbidrag på drygt 363 000 kronor för nysatsningen.
– Det blev tredje gången gillt för vår ansökan. Nu får vi ännu bättre förutsättningar, både skyttarna och de som tittar på kan följa resultaten i realtid. Du kan använda din telefon också. Det här ser mycket fram emot och vi kommer att rivstarta säsongen med tävlingar två helger efter varandra, säger Andreas Möller som själv länge var avundsjuk på Jokkmokksskyttarnas fina förutsättningar.
– Hemma i Arvidsjaur höll vi till i en källarlokal, som så många andra, och varje gång vi tävlat i Jokkmokk åkte jag hem med en liten dröm att kunna få det lika fint.
William Nilsson och kompisen Bill Röjfors gör sitt bästa för att höja kvällens resultat. Båda har redan hunnit tävla och gillar sporten.
– Bäst är att träffa mitt i, konstaterar de.