"Det här är ju berättelser som försvinner annars"

Samers erfarenheter från tiden i nomadskola, hushållskåta och arbetsstuga finns nu samlade i en ny bok, som släpptes på marknadsfredagen.

NOMADSKOLEBOKEN. Samers erfarenheter från sin tid i nomadskola, hushållskåta och arbetsstuga finns nu samlade i en ny bok, som Svenska kyrkan och 	kyrkans Samiska råd står bakom.

NOMADSKOLEBOKEN. Samers erfarenheter från sin tid i nomadskola, hushållskåta och arbetsstuga finns nu samlade i en ny bok, som Svenska kyrkan och kyrkans Samiska råd står bakom.

Foto: Hanna Dahlström

JOKKMOKK2016-02-07 18:46

Nomadskoleboken eller "När jag var åtta år lämnade jag mitt hem och har ännu inte kommit tillbaka" - Minnesbilder från samernas skoltid, som den egentligen heter, är ett projekt som Svenska kyrkan och kyrkans Samiska råd står bakom.

Nomadskolereformen genomfördes 1913 och renskötande samers barn placerades i dessa, utifrån politiken att "lapp ska vara lapp". Kyrkan stod till en början som huvudman för skolorna, något som sedan togs över av staten.

Det är både upplevelser av misshandel och hemlängtan som skildras i boken, men också gemenskap och glada minnen.

Ingrid Inga har bidragit med upplevelser från sin tid i nomadskola i Gällivare, mellan 1956 och 1962. Hon var sex år gammal när hon tvingades lämna föräldrarna och flytta till internat.

– Efter att jag började nomadskola bodde jag egentligen inte mer hemma, förutom på somrar och lov.

Ingrid Inga säger att hon hade det ganska bra under sin skolgång - hon har hört historier från andra som haft det betydligt värre.

– Jag fick en stark identitet och jag har behållt språket - jag upplever inte att det varit så eländigt.

Men tiden i nomadskola har inte gått obemärkt förbi.

– Det har ju naturligtvis påverkat – man blev vuxen tidigt och jag vet inte hur jag vore som människa om jag bott hos mina föräldrar. Det har påverkat mitt beslut att bli samepolitiker. Ju äldre man har blivit, ju mer har man sett orättvisor - jag har blivit politiker för att förändra.

Kaisa Huvva är tillsammans med Ellacarin Blind redaktörer för boken. Kaisa Huvva säger att de prioriterat att få med de äldres minnen.

– Det här är ju berättelser som försvinner annars.

Boken har dubbla syften.

Dels handlar det om att öka kunskapsnivån kring samers historia. Men det är handlar också om att Svenska kyrkan vill rannsaka sig själv.

– Personer har i kyrkans namn fört en politik som inte varit bra för människor. Det handlar nu om att kyrkan granskar och dokumenterar sig själv.

I mars släpps en så kallad vitbok från Svenska kyrkan - en vetenskaplig antologi som kartlägger kyrkans förhållande till samer genom tiderna.

"När jag var åtta år lämnade jag mitt hem och har ännu inte kommit tillbaka" - Minnesbilder från samernas skoltid tilldelades sameminister Alice Bah Kuhnke under marknaden.

Vad hoppas ni att hon tar med sig?

– Det är ju inte bara kyrkan, utan även staten har fört en diskriminerande politik mot den samiska befolkningen med konsekvenser än idag. Vi tänker att det här kan uppmuntra henne att det är ett arbete som staten också borde ta itu med. Nu har kyrkan påbörjat processen, säger Kaisa Huvva, redaktör.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om