En av de berörda som NSD pratat med har en mamma som är sjuk i obotlig cancer. "Det som utlovas som en säker vård är bara tomma ord", säger hon. Bilden har inget samband med texten. (Genrebild)
Kvinnan är i 75-årsåldern och lider av obotlig cancer. I våras stod det klart att de allmänmedicinska vårdplatserna vid hälsocentralen i Jokkmokk skulle hållas stängda över sommaren. Kvinnan har hittills behövt läggas in för smärtlindring vid fyra tillfällen denna sommar. Då hon dessutom bor ett antal mil utanför tätorten har sjuktransporterna till Gällivare varit långa och plågsamma.
– Första gången blev hon hemskickad från sjukhuset direkt hon hade fått smärtlindring. Hon fick sitta på en trästol i sjukhusets foajé från 21.30 på kvällen till två på natten. När hon kom hem vid fem-halvsex på morgonen hade hon inte fått i sig någon mat på hela tiden, säger dottern.
Hon vill, på mammans begäran vara anonym. Hon beskriver ett annat tillfälle när de åkte in akut till hälsocentralen i somras.
– Vi kom in och möttes av en sjuksköterska och en undersköterska. Jag såg paniken i deras ansikten. Det fanns ingen läkare att konsultera, ambulansen var inte inne. Mamma hade mycket ont, men sjuksköterskan fick inte ge den smärtstillande medicin mamma behövde utan läkares ordination. Läkaren ville inte heller ordinera det mamma behövde utan att träffa henne.
Efter kontakt med sjukhuset i Gällivare ville läkaren där att mamman skulle skickas vidare dit.
– Samtidigt ringer akutklockan och det kommer in en familj med ett brännskadat barn och därefter en person med akut hjärtsvikt. Det var alltså tre patienter i behov av akut sjukvård och ambulansen var fortfarande ute. Personalen är helt fantastisk och gör ett jättejobb. Men vem vill fortsätta arbeta under dessa förutsättningar, med det ansvaret?
Beslutet angående mamman blev att hon skulle skickas med ambulans till Gällivare och få smärtstillande dropp i ambulansen.
– Vi väntade i ytterligare en dryg timme och fick då veta att ambulansen inte skulle vara på plats förrän om ungefär två timmar till. Då bestämde jag mig för att köra mamma till Gällivare själv.
I Gällivare blev mamman inlagd på en vårdavdelning vid 22-tiden på kvällen.
Vid ett annat tillfälle fick hon fick ligga på en brits tills klockan tre på natten tills sjukresetaxin kom. Nästa gång mamman behövde åka till sjukhuset i Gällivare skjutsade dottern henne igen, av rädsla för att det inte skulle fungera med sjukresan.
– Om obs:en hade varit öppen hade mamma kunnat ligga där och få sin smärtlindring istället.
– Jag hade aldrig någonsin kunnat föreställa mig att det skulle bli så här, det kom som en chock, faktiskt. Bara känslan av att det inte finns den vård man behöver ens i tätorten då man är sjuk eller anhörig är ovärdigt. Och sedan att inse att det som utlovas som en säker vård bara är tomma ord, det är hemskt.
En annan patient, bosatt i Jokkmokk, lider av ett sår som inte läker. Hon skickades hem från obs-avdelningen den sista fredagen innan den stängdes för sommaren. Kort efter behövde hon akut vård för sitt sår och skickade till Gällivare.
– Jag skulle vara där 7.30 och fick åka hemifrån klockan fem på morgonen. Efteråt behövde jag smärtlindring och fick ligga kvar, berättar patienten.
En svårt sjuk patient tvingades åka sittande i en sjuktransport från Gällivare till Pajala. Patienten har dessförinnan rest från Jokkmokk till Gällivare sjukhus. Bilden har inget samband med texten.
Det tillstötte komplikationer i form av blödningar och när dagkirurgin stängde behövde hon en plats på en annan vårdavdelning.
– Jag fick en sittande transport till Pajala. Det är 24 mil. Jag var framme 20.30 på kvällen, helt slut. Jag kände där och då att jag aldrig mer gör om denna resa. Nästa gång kommer jag att åka hem istället.
Den 1 september öppnades vårdplatserna på hälsocentralen i Jokkmokk igen.