I Jokkmokk kallas han för kort och gott för "Gurra". Redan långt innan denna artikel skrivs har undertecknat fått höra historier om hans styrka och hur han hjälper alla, nybörjare som mer rutinerade gymrävar, att hela tiden utvecklas.
När NSD är på besök har han precis kört ett pass. Precis som han gör han varje dag.
– Jag kan inte komma på någon dag jag inte har varit här. Christer, vår chefstränare (Högström, en av grundarna till kubben, reds.anm) tycker vi ska ställa hit en säng. Människorna är så trevliga. Om jag är på ett gym söderut, då är det helt annat. De går de i sina glansiga kläder och man får inte säga ett pip.
Han har en bakgrund i gymnastiken och har arbetat som idrottslärare i Sala. Träningen har alltid varit en stor del av hans liv, och det var också den som förde honom till Jokkmokk.
– Gymnastikklubben ville att jag skulle komma hit och hjälpa dem. Så jag flyttade. Jag trivs bra här.
Han hyllar Jokkmokks styrkelyftsklubb.
– Vissa gym, där är man bara en gång. De kan ha hur bra utrustning som helst men det finns ingen bra stämning där. Du får skriva att det här är det första gymmet i Sverige där jag lyckats få spela Elvis! Den saken är klar.
– Och så är det mest kvinnor i klubben! Det är ju jättekul. Du får inte skriva att jag helst tränar kvinnor. Ha ha.
Varför är det så?
– Du vet hur killar är. De kan ju allting. Jag går här inne varje dag och jag säger åt alla att är det något de behöver hjälp med så kan de bara skrika till. Men killarna, de allra flesta, är för tuffa för att fråga om hjälp.