Den samiska kulturen genomsyrar deras liv

Isabel Pavvals pappa är renskötaren Sigvard Pavval. Far och dotter bor för övrigt i samma hus i Jokkmokk. Sigvard på bottenvåningen och Isabel, hennes sambo Niklas Hedlund och dottern Hanne-Briita på övervåningen.
- Mamma är från Halmstad och bor i Stockholm nu och arbetar som socionom. Vi pratade inte så mycket samiska när jag växte upp. Men mamma var mycket intresserad av den samiska kulturen.
- Det har inte alltid varit så populärt att prata samiska heller. Min äldsta syster är 33 år och när hon växte upp var det inte det, säger Isabel Pavval.
Gick jojkkurs
När Isabel Pavval var sju år flyttade hon och hennes mamma från Jokkmokk, först till Umeå och sedan till Stockholm. I huvudstaden började Isabel odla det samiska.
- Jag gick med i ungdomsorganisationen Sami Nuorra, blev insatt i politiken och åkte på spännande resor till bland annat Island och Färöarna. Jag gick också en jojkkurs och började jojka. Över alla lov åkte jag till fjälls.
- Mamma kämpade jättehårt för att hitta en lärare så att jag skulle kunna läsa samiska. Hon lyckades också men kommunen lyckades inte ordna någon utbildning ändå.
Syr kläder
När Isabel skulle börja på gymnasiet så flyttade hon tillbaka till Jokkmokk och gick samiska programmet.
- Vi var ett tiotal elever och de samiska ämnena var språk, slöjd, historia, rennäring och turism, säger hon.
Hon har sytt, stickat och virkat mycket sedan hon var liten, inte minst under tiden i Stockholm. Nu syr och säljer hon kläder i det egna företaget Provocative Sápmi, bland annat haklappar till barn och västar och halsdukar för vuxna. Sig själv och sin egen familj har hon försett med vackra koltar.
Studerar sömnad
Hon säger om namnet på sitt företag:
- Jag gör ibland ändringar på traditionella plagg för att de bättre ska passa dagens sätt att leva. Det kan provocera vissa.
Just nu förkovrar hon sig inom sitt område. Hon studerar skinn- och textilsömnad på Samernas utbildningscentrum i Jokkmokk.
- Att lära sig duoddje, samisk slöjd, känns som obligatoriskt för mig som same. Det fick jag med mig hemifrån.
Hon berättar om hämtning av bark och skohö, vävning av band och dräktsömnad. Senare i utbildningen väntar bland annat bellingsömnad - att sy saker av benskinnet på renen.
Jojkar på dop
Isabel Pavval plockar fram familjens vackra koltar. De används mest vid högtidliga tillfällen som dop, bröllop och vintermarknaden i Jokkmokk.
Isabel bär också kolt när hon uppträder som jojkare.
- Jag jojkar på bland annat bröllop, dop, nationaldagen, hembygdsdagar, på hotellet och på ett arrangemang som heter Ung scen. Just nu är jag med i ett jättespännande samarbete med den tornedalska folkmusikgruppen Jord. I april ska jag vara med och uppträda på romernas nationaldagsfirande i Kulturens hus i Luleå, säger hon.
Långa historier
En jojk kan handla om mycket. Den kan vara ett sätt att komma ihåg någon som är långt borta eller någon som har lämnat jordelivet. Den kan också beskriva sinnesstämningar. Den kan handla om hundarna...
- Före kristnandet berättades jättelånga historier i jojkform, säger Isabel Pavval.
Hon har själv skapat några jojkar.
- Jag arbetade till exempel om en barnjojk till en kärleksjojk när jag skulle uppträda på ett bröllop, säger hon.
Inte same
Maten i det Pavval/Hedlundska hemmet är också ganska sameinspirerat. Frysen är sällan tom på ren- och älgkött men mathållningen bygger samtidigt mycket på "vanlig" svensk mat i tiden.
Niklas Hedlund är inte same men han delar Isabels intresse för samekulturen och hjälper gärna svärfar Sigvard i renskötseln.
- Jag studerar biologi och är väldigt intresserad av naturen och av att ta till vara på det som naturen ger. Det är kul med renskiljningar och jag har hjälpt Sigvard med utfordring av renar, säger han.
Fotograferar
Isabel Pavvals och Niklas Hedlunds hem rymmer många föremål som förknippas med den samiska kulturen. Här finns också samisk konst. Här finns inte minst många vackra inramade fotografier. Det är Isabel som fotograferar. Hon visar en liten bok med fotografier som hon tagit och dikter som hon skrivit. Boken heter "Niejdda/Flicka". Fotona visar en sameflicka i olika situationer och miljöer. En liten dikt välkomnar: Välkommen/till min värld/där drömmar får flyga fritt.
Andas liv
Det här är ett utdrag ur en längre dikt:
Ta en paus i världen/andas in det liv jag fick. Styra elden med min hand/men vem är det som styr vem?/ Är jag fri eller är jag bunden?
Ta en paus i världen/kanske är jag som elden/för vild för att vara fri/bunden men inte tam.