Annsofi och Lars Lehman valde att köpa ett hus i Jokkmokk efter att enbart sett bilderna på nätet. De ångrar sig inte.
Det är lätt att drömma romantiska drömmar och skapa en bild av en plats som lockar och förtrollar. Men att sedan förälskelsen leder till ett husköp drygt 100 mil bort i Norrbottens inland är inte helt vanligt. För Huddingeparet Annsofi och Lars blev dock kärleken till Jokkmokk så stark att de slutligen valde att investera i ett hus.
– Vi älskar att vandra i fjällen och vi har gjort det i 50 års tid. Vi har hela tiden hållit oss i Jokkmokksfjällen och därför fått en speciell relation till bygden. Vi planerade först för att hitta en mindre lägenhet där vi skulle kunna övernatta och ha all vår vandringsutrustning för att slippa frakta så mycket fram och tillbaka varje gång. Då blev en etta för liten och det var svårt att hitta något större. Då började vi titta på hus istället. Och här sitter vi nu.
Annsofi Lehman skrattar gott. Historien är, om inte helt osannolik, så tämligen speciell. Inte minst eftersom de köpte huset på Wolfsgatan via bilder på nätet. De åkte sedan upp i november i fjol och fick då en helt annan bild av både hus och hem – och av Jokkmokk.
– Vi hade aldrig upplevt Jokkmokk med snö, på vintern. Men det fungerade det också även om mörkret var lite ovant.
Det var även annat som var oväntat och överraskande.
– När vi stod där på vår bro och tittade oss omkring tyckte vi nog att grannens garage stod lite nära huset. Då upplystes vi om att det inte var grannens garage, utan vårt. Dessutom ihop med en hel gårdslänga. Sedan såg vi en friggebod som också var vår. Tänk att vi kunde få så mycket byggnader och en så stor tomt för pengarna. Helt fantastiskt, konstaterar Ann-Sofi.
Kontrasten mot Huddinge är stor, dock inte monumental. Det råder ett relativt lugn i villakvarteret trots närheten till huvudstaden, grannskapet är trevligt, trädgården likaså. Lars är aktiv i en förening som arbetar med trygghet i området, arrangerar diverse evenemang och ger ut en helt egen tidning. Som före detta polis vill han självklart ha ordning och reda. Intresset för fjällen kom tidigt, han gjorde nämligen militärtjänsten i Kiruna.
– Jag ville att vi skulle flytta till Kiruna, just på grund av närheten till fjällen. Men Annsofi bromsade och vi började åka till Sarek och Padjelanta istället, och det har vi fortsatt med varje år. Vi har fått ett helt nytt liv nu. Vi trivs redan så otroligt bra, alla har välkomnat oss och vi har fått hjälp med en massa olika praktiska saker, utan att vi ens har bett om det. Det är det finaste med Jokkmokksborna, det bara händer saker, säger Lars.
Samtidigt som vi samtalar i köket så trillar, som av en händelse, en björk omkull ute på tomten.
– Jag du ser, precis så är det. Vi nämnde för grannen att vi eventuellt ville ta ner den där björken. Någon gång. Nu är det gjort, bara så där. Vi är så tacksamma för allt.
Annsofi fortsätter på samma spår.
– Här pratar människor med varandra. Vi satt ute på verandan mot gatan och fikade en dag. Och vi blev förvånade när de som promenerade förbi stannade till och pratade, bara så där. Det händer aldrig i Huddinge, så gör man inte där. Underbart att vi får uppleva det här. Det känns oerhört fint.
Wolfsgatan en solig vårdag. Här lever Annsofi Lehman och maken Lars, än så länge, på lite delad tid med villan i Huddinge.
Villan i Huddinge kommer att finnas kvar i familjen även över tid men sannolikt kommer Annsofi och Lars att bli heltidsbofasta i Jokkmokk så småningom.
– Finns egentligen ingenting som talar emot det.