- På grund av väder och vind har renskiljningen denna gång tagit mycket längre tid än beräknat. Därför har jag inte haft möjlighet att tillbringa så mycket tid som jag skulle ha viljat och behövt i verkstaden.
Svårböjt
På en bänk står en del av de senaste alstren, bland annat en ask med lock i vackraste björkmasur. Den är avdelad med en renhornsring som är dekorerad med fin gravyr.- Den där har jag jobbat med i två veckor. Det var renhornsringen och gravyren på den som tog längsta tiden. Det är svårt att böja horn men med rätt material går det. Gravyren är den svåraste tekniken att få riktigt fin, det gäller att ha koncentration och en riktigt vass kniv, säger han.
Det gäller att ha god framförhållning med materialet, eftersom processen från råmaterial till färdigt alster är lång.
Lång torktid
Jon Tomas Utsi samlar in sitt trämaterial i skogarna kring Porjus och Jokkmokk. Ibland ser han ut det när han driver renarna på vintern och återvänder till våren för att hämta det.- När jag fått in det i verkstaden grovformar jag bitarna och därefter ska de torka i minst ett-två år och gärna ännu längre. Om träet inte får torka på rätt sätt blir det lätt sprickor i det. Även hornen bör torka i åtminstone ett men ännu hellre två år.
När materialet torkat färdigt börjar bearbetningen på allvar. Först med slipmaskin, därefter görs finputsningen för hand med finare och finare sandpapper vartefter.
- När det är gjort betsar jag träet så att det mörknar och så att alla ådror, färger och tecken kommer fram. Därefter ska det oljas in, flera gånger om.
Under jord
Utsi använder sig av olika delar av björken - björkvril och björkmasur. Den senare hör till det mer exklusiva materialet.- Masur kan vara otroligt vackert och ha väldigt fina mönster. Det är svårare och hitta, eftersom det ligger under jord och det är sällan man hittar några större bitar som går att använda.
Utsi säljer sina alster efterhand de är färdiga och han säljer av bara den. Då han lägger ner både arbete och själ i sitt skapande, händer det förstås att han fäster sig extra mycket vid något han gjort.
- Vissa saker skulle jag vilja ha kvar men det går inte. Slöjdandet är mitt levebröd tillsammans med rennäringen. När man sålt något man fäst sig extra mycket vid, är det bara att börja på något nytt och tänka att det här ska jag göra ännu finare.
Det finns dock en grej som inte är till salu och det är en kista han gjorde för tio år sedan.
- Den är den enda i sitt slag och den är speciell på många sätt, säger han och visar att den till exempel har gångjärn som helt igenom är gjorda av renhorn.
Stipendiat
I fjol förärades Jon Tomas Utsi med Asa Kitok-stipendiet. Förutom en summa pengar och äran, föranledde det att han i år får ha en egen utställning på sameslöjdstiftelsen ´Same Duodji. Den invigs under marknaden och pågår till den 24 februari.- Det är värdefullt, säger han.