När dansade du första gången?
– Tidigt. Jag hade en dröm att dansa klassisk balett när jag var liten men det fanns inte så många dansklasser i Jokkmokk. Men mamma är dansterapeut så hon startade en dansgrupp för mig och mina kompisar. Vi var väl i fyraårsåldern. Sedan dess har rörelse och dans varit en del av mitt liv.
Blev det någon klassisk balett?
– Det blev det, ganska mycket dessutom. Jag flyttade till Linköping när jag var 11 år och där fanns det balettklasser. Det var så kul att jag ville dansa fyra gånger i veckan och jag dansade nästan varje dag efter skolan för att hinna i kapp barnen som dansat sedan de var sex år. Det var nog det som verkligen fick mig att brinna för dansen. Det finns regler och struktur i klassisk balett med tydliga mål och det är en grund för det jag gör i dag i modern dans. Att kunna klassisk balett är som att kunna skriva eller räkna, det är grunden för de flesta dansstilar.
Vad har fått dig att fortsätta, att gå vidare?
– Det var ju väldigt kul men inte bara kul. Det var en stor utmaning psykiskt och mentalt men också för kroppen. Det är spännande att försöka nå olika mål. Sedan började jag dansa jazz och modern dans och där får du chansen att uttrycka mycket känslor. När jag blev lite äldre började jag skapa en hel del dans själv och insåg hur mycket du kan kommunicera med dans. Hur du kan få någon annan att känna vad du vill kommunicera. Det gav ytterligare en nivå.
Du blev också skolad hela vägen?
– När jag började gymnasiet fick vi sätta upp större produktioner och arbeta med koreograf men när jag skulle börja högskolan var jag osäker på hur det kunde gå att satsa på dans som yrke. Så jag började studera till sjukgymnast. Jag gick ett år men tog ett sabbatsår för att börja dansa på högskolan. Jag sökte och kom in på Institute of Arts i Barcelona, där jag tänkte stanna i ett år. Det slutade med att jag fick ett stipendium från Sverige för de kommande två åren. Sedan tyckte jag att det var lika bra att gå det tredje också för att få min kandidatexamen. Det fortsatte med ett fullstipendium till skolans Mastersutbildning.
Vilken inriktning hade du här?
– Jag lade fram den vision jag hade för att utveckla den samiska scenkonsten och dansen. Att jag ville arbeta med mitt ursprung i ett dansperspektiv. Då blev frågeställningen om man kan skapa någonting nytt i en kultur som redan existerar? Mina professorer tyckte min inriktning var självklart så de stöttade mig.
Hur har ditt samiska ursprung påverkat dig?
– När jag började fundera på vad jag gjort under kandidaten kom jag fram till att allt jag hade skapat handlade om Sápmi. Många frågade vad det var jag gestaltade i dansen, vad jag "pratade om". Jag beskrev det som "det osynliga folket i Europa". De blev intresserade och ville se mer. Så jag försökte konstruera, konkretisera och, som dansare, skapa någonting som kunde leva vidare. Så min Masteruppsats blev en dansstil baserad på den samiska kulturen.
Du har fortsatt utvecklas tillsammans med andra?
– Elin Teilus och Johan Sara Jr är musiker och jojkare är exempel på personer som varit, och är, med mig. Det är jordnära, själsligt i jojken. Det handlar på samma sätt om att uppleva platsen eller känslan genom det vi gör på scenen. Struktur kombinerat med jojk blev en dansstil som jag skapar scenkonstproduktioner för tillsammans med andra samer. Jag har vågat skapa något nytt men det betyder inte att det är den första eller den sista men den existerar. Det betyder absolut inte heller att det inte funnits i historien men det känns viktigt att uppleva, känna och skapa just nu.
Reaktioner?
– Jag har gjort mindre, intima uppträdanden, bland annat på Julmarknaden, där människor förvånats över hur berörda de kunde bli av enbart rörelse. Det kan till viss del bero på att inte så mycket scenkonst skapas här uppe med en intention att lyfta ämnen härifrån. Vi är inte så vana att se det vi kan relatera till – därför tror jag att det berör. En anledning till att jag också gör det hela tillsammans med andra, både musiker, slöjdare och andra kulturarbetare i Sápmi, är för en ökad trovärdighet och för att fler konstnärliga uttryck gör att fler kan ta det till sig.
Framtiden?
– Redan i helgen arrangerar vi den första samiska screendansfestivalen någonsin i världen vid Ájtte. Det ska bli fantastiskt spännande, intressant och roligt.