Tävlingarna må ha startat, men kring kåtorna på tävlingsområdet nere vid Talvatis rådde vid 11-tiden ingen större aktivtet. Deltagarna och arrangörer var i princip de ända som hittat dit just då.
Klockan 10 började de tre finalisterna i kocktävlingen laga sina måltider som sedan serveras inför en kräsen jury strax efter klockan 13.
Tre provisoriska kök har byggts upp mitt i kåtorna där de tre finalistern Johan Lans, 37, från Kiruna, Heikki Nikula, och Máret Rávdna Buljo, 37, från Norge tävlar live inför publik och jury.
Just när Johan Lans maler kött går en säkring. Han ser lite stressad ut.
– Det känns helt okej, efter omständigheterna. Lite nervöst är det, säger han.
Jurymedlemmen Jan Magne Hestvik, som även var med första året av Sápmi awards, går runt och betraktar tävlingsdeltagarna.
– Vi kollar på arbetsteknik, hur de använder råvarorna, hur bra förberedda de är, säger han.
Är det svårt att sedan avgöra vilken mat som smakar bäst?
– Nej, det är mitt jobb, säger Jan Magne Hestvik, som till vardags arbetar som kock i Kautokeino.
Medan doften av renkött som tillagas på muurikka, lingonröra och annat spred sig i kåtorna började de tävlande i slöjdkategorin hålla sina presentationer på scenen.
En av dem är Jon T Utsi, från Porjus. Det är andra gången han är med. Förra gången fick han se sig slagen av Maj-Doris Rimpi.
Hur sugen är du på att vinna i år?
– Sugen är jag, men det är väl inte alltför mycket jag kan göra åt det. Det är hedrande att få vara med igen, säger han.
Han slöjdar på halvtid, samt arbetar som slöjdlärare och renskötare utöver det. I sin presentation berättade Jon T Utsi bland annat om svårigheterna att få tag i det rätta materialet när allt fler marker blir kalhyggen eller är industrimark.
– Jag spanar efter material under hela vintern när jag är ute med renarna. Och så försöker jag komma ihåg platserna och återvända till dem sent på våren när snön har sjunkit undan en bit. Då gäller att att fara fram sakta så att man inte kör förbi något bra. Sedan har jag en pratstund med trädet så att vi är vänner även efteråt. Den respekten har jag, säger han.
Han beskriver det som svårare att få tag i bra hornmaterial, på grund av förändringar i slakten. Många sarvar slaktas tidigare, och hornen hinner inte växa sig tillräckligt stora för att bli bra slöjdmaterial.
– Det finns färre gamla sarvar nu. Men även betet har betydelse, hornen blir finare på renar som betar i kalkrika marker, säger han.
Materialet som han samlar in måste ligga på tork länge, ibland flera år. Under den tiden kan det hinna hända mycket med en träbit, till exempel.
– Jag har en fascination för att det är ett levande material. Man vet inte hur det går i slutänden, man har inte den där totala kontrollen, säger han.
Ett av de projekt som han lagt ned mest tid på är också med på den uställning som de tävlande slöjdarna i Sápmi awards har gemensamt.
– Det är en giisa, och är väl vad man på svenska skulle beskriva som en brudkista. Den är nästa helt i horn. Och den höll jag på med i fyra månader, säger Jon T Utsi.
Klockan 13 börjar renskötartävlingarna och det brukar vara en publikfavorit. De tre renskötarna som gör upp om titeln i år är Ann-Ristin Fjällgren, Gällivare, Vaino Persson, Arjeplog och Risten J. Gaup Eira.
Projektledaren Fia Kaddik konstaterar nöjt att molnen skingrat sig på himlen och fredagen bjuder på perfekt väder.
– Jag är nöjd bara det slutade regna, säger hon.
Antalet besökare på Sápmi awards har stitigt för varje år det genomförts. Det här blir troligen sista året arrangmenaget sker i Jokkmokk.
– Tanken är att någon annan ort i Sápmi ska ta över, och att det sedan kommer tillbaka till Jokkmokk igen om tre år. Vi hoppas verkligen inte att det här är sista året, säger Fia Kaddik.
På lördag eftermiddag koras vinnarna, som alla får 100 000 kronor vardera.