Fia Kaddik har dubbelt samiskt ursprung. Hennes mamma kom från en samefamilj i Ammarnäs och pappan från en samisk familj i Skuppe, Arjeplog. Fia växte upp på de två platserna.
- Skuppe vid Piteälven var mitt paradis. Jag var en jäkel på att hoppa på stenarna vid vattnet. En gång när jag var fem-sex år klädde farmor ut sig till Stallo för att skrämma mig så att jag skulle sluta hoppa. Stallo är en jätte som tar samebarn i den samiska mytologin.
- Farmor hade klätt sig i renskinn, var kolsvart i ansiktet och hade horn i pannan. Jag blev fruktansvärt rädd och gömde mig i en getkåta. Där satt jag och grinade tills farmor kom och hämtade mig. Då såg hon vanlig ut igen. I flera dagar gick jag och höll henne i kjolen och sedan händelsen är jag mörkrädd.
Farmor är förebild
Fia Kaddiks pappa arbetade med renskötsel fram till mitten av 1930- talet - tills en vargflock dödade hela renhjorden.
- Vargarna jagade renarna så att de föll nedför ett stup. Min bror blev senare renskötare men gick bort i en drunkningsolycka som inträffade 1999 under arbetet med renarna.
Farmor, Elsa-Maria Kaddik som kallades "Skuppe-Elsa", är Fias stora förebild. Hon tillbringade mycket tid med henne och fick lära sig mycket av henne.
- Redan när jag var fem år lärde jag mig att spinna sentråd. Jag lärde mig också att lägga skoband och sy skor, och mycket annat. Mormor och mamma lärde mig också.
- Mormor var väldigt kristen och skrämde mig med att "gammkusen", det vill säga djävulen, skulle ta mig om jag ljög eller glömde att be bönen som jag lärt mig.
Enormt lapphat
Fia Kaddik gick i skola i Ammarnäs och senare i Sorsele där hon bodde på elevhem och fick ta ansvar för sig själv.
- Jag växte upp i ett enormt lapphat. Men jag vägrade kliva undan och slogs med näbbar och klor. Vissa personer hälsar jag ännu i dag inte på. De gjorde mig så illa. Som tur var hade jag samtidigt lätt att få kompisar.
Gymnasiet gick hon i Lycksele och där var livet lättare.
- Men jag är fortfarande alltid på min vakt när jag inte är bland andra samer, säger hon.
Som vuxen bodde Fia Kaddik länge i Ammarnäs. För elva år sedan flyttade hon till Jokkmokk.
- Jag har kvar huset i Skuppe tillsammans med min syster och brorsbarn.
Berättar om Laponia
Hon är tusenkonstnär och har livnärt sig på en massa olika arbeten, bland annat inom renskötseln tillsammans med sin bror och inom turistnäringen.
- Jag har bland annat varit liftskötare, pistmaskinist, skidlärare och kock. Och jag har kört traktor åt min far, jobbat i Hemtjänsten, jobbat i barnomsorgen och på bensinmack.
- När jag skulle skriva ett cv om allt jag gjort på Arbetsförmedlingen så frågade jag hur länge de hade öppet...
I Jokkmokk har hon bland annat varit rotslöjdslärare på Samernas utbildningscentrum. Det är också efter flytten hit som hon har börjat fotografera på allvar. Med sina bilder vill hon berätta om världsarvet Laponia och om den samiska kulturen.
- Jag vill berätta om renskötarlivet som det ter sig i dag och jag har med människor i alla åldrar, barn, ungdomar, vuxna och äldre. Ännu har jag inte hunnit vara till alla samebyar i Laponia.
På kalvmärkning
Hon deltar gärna själv i renskötseln i mån av tid.
- Jag brukar hjälpa en bekant med vårflyttningen och i renskiljningstider. På sommaren besöker jag fjället och är med på kalvmärkning, säger hon.
Fia Kaddik sitter också i Svenska samernas riksidrottsförbunds styrelse och ordnar sommar- och vintermästerskap för samiska ungdomar i samarbete med sameföreningar.
- Jag brinner för ungdomar. Mästerskapen är i grenar som lassokastning, löpning, sprint, stafett och skidåkning. Till nästa år försöker vi få i gång ett drogfritt samiskt barn- och ungdomsläger.
Respekt för andra
Hon brinner egentligen för människor i alla åldrar och påpekar att kärlek till medmänniskor är en viktig del i den samiska kulturen.
- Det handlar om respekt för andra människor, inte minst för gamla. Att ta i hand och hälsa och att ta sig tid att stanna upp och samtala. Jag umgås med gamla men också med barn. Vår grannkvinna som blivit ensam åker jag på bingo med. I en familj här i Jokkmokk är det barnet jag besöker.
- Att se människor med olika funktionshinder är också väldigt viktigt, att inte gå förbi utan att stanna upp och se alla.
Bilder på Ajtte
Från skyltsöndagen och fram till januari ska Fia Kaddik ha en utställning hos Sameslöjdsstiftelsen Sámi Duodji i Jokkmokk tillsammans med den 20 år gamla konstnären Leila Nutti från Porjus.
- Jag visar mina fotografier och Leila visar sina målningar. Det är vansinnigt kul att samarbeta med unga. Jag kan dela med mig av mina erfarenheter, berätta hur jag har hankat mig fram och kämpat för att få ekonomin att gå ihop.
Under Jokkmokks vintermarknad ska hon ställa ut bilder på Ajtte fjäll- och samemuseum.
När vi möter henne en av de första dagarna i november är hon nyligen hemkommen från Jokkmokksdagarna i Huddinge där hon har haft en fotoutställning och visat bildspel.
Tycker om att prata
- Vi höll till i en stor kåta i Huddinge centrum och det kom mer folk än vad det kommer till vintermarknaden i Jokkmokk. Jag har pratat mig alldeles hes, säger hon.
Fia Kaddik tycker om att prata och hon tar sig friheten att göra det.
- Jag tycker att det är vi samer som ska berätta om samernas liv och jag kan göra det likaväl som någon annan. Jag pratar på och den som vill lyssnar, den som inte vill behöver inte lyssna.
Före utflykten till Stockholm gjorde hon ett bejublat framträdande i Silvermuseet i Arjeplog med sina bilder och berättelser.
- I framtiden vill jag göra en fotobok om renskötarlivet som till exempel skolor kan använda, säger hon.
Frågar Moder Jord
I juni i år deltog Fia Kaddik på urfolkskonferensen Terra Madre Indigenous Peoples i Jokkmokk omkring mat, klimat, traditionell kunskap och bevarande av biologisk mångfald.
- Det kom sammanlagt 800 delegater från hela världen. Terra Madre är Slow Foods globala nätverk för småskaliga matproducenter, kockar och forskare. Vi åt och sov Terra Madre.
Naturligt framställd mat och ett liv i samklang med naturen är självklara saker för Fia Kaddik.
- Samerna har alltid lagat sin mat från grunden och tagit till vara alla delar på till exempel renen.
- När jag tar rötter till rotslöjd som jag har kurser i så är det självklart för mig att fråga Moder Jord om lov. Likaså när jag ska använda annat som finns i naturen.
Ibland får hon råd av bortgångna förfäder.
- Det kan till exempel gälla en bild. I somras tänkte jag fotografera en björnunge efter Kvikkjokksvägen men "någon" talade om för mig att jag inte skulle göra det, säger hon.