Jessica Örn tycker att uppladdningen inför årets älgjakt med hunden Bonzo vid Norrbottens älghundsklubbs klubbtävling i Jockfall var bra.
Det är ingen överdrift att säga att jakt är största intresset för 38-åriga Jessica Örn i Koskullskulle. Allt började med att hon som liten följde med sin pappa ut i älgskogen. Nu är hon en av dem som räknar året i före och efter älgjakten. Semestern från jobbet som lastbilsförare i underjordsgruvan i Malmberget har hon därför förlagt just då.
– Men jakt handlar inte bara om att skjuta. Nog är det kul. Men det roligaste är egentligen fram till det smäller. Då börjar ju det jobbiga. Jag är glad bara att få vara ute i skogen även om jag så klart uppskattar att få kött i frysen, säger Jessica.
Förra helgen deltog hon vid Norrbottens älghundsklubbs klubbmästerskap i Jockfall i Överkalix med jämthunden Bonzo. Där berättade hon att jakten fått en extra dimension under de senaste tre åren just på grund av hunden. Något hon aldrig trott var möjligt:
– Jag har vuxit upp med pudlar men aldrig haft jakthund eftersom jag har varit allergisk, främst mot gräs. Men för några år sedan genomgick jag immunterapi, och då märkte jag att jag slutade känna av syrrans hundar. Så då beslöt jag att pröva skaffa en jämthund.
Immunterapin gick till så att små mängder av allergiframkallande ämne upprepat injicerades i armen i tre år. På så vis skulle immunförsvarets överreaktion på ämnet dämpas.
– Och det verkar ju ha fungerat, säger Jessica som även kan konstatera att allt fallit väl ut med den införskaffade ”jaktkompisen”, som just nu snusar gott i bilen.
Jakten betyder mycket för Jessica Örn.
Bonzo hittade hon i Småland hos en uppfödare som önskade ett aktivt hem för hunden. Sedan dess har den fyrbenta 4-åringen inte bara meriterat sig till jaktchampion utan också blivit en del av Jessicas familj, som även består av hennes två barn, sambon, en pudel och en 16-månader ung jämthund.
Tidigare jagade Jessica med sin pappa. Men också, liksom nu, på egen hand genom älglock. En konst som gått i arv, som Jessica tycker ger mest puls och som hon finslipat med hjälp av filmer på Youtube. Faktum är att de äldre kvinnliga jägarna i hennes jaktlag i Olkamangi frågat om hon kan lära dem också.
– Senast ifjol sköt jag en ungtjur genom lock. För att få den att våga närma sig lockade jag med huvudet nere i knät så ljudet skulle låta längre bort. Det var spännande, säger Jessica.
Förutom jakten med jämthunden Bonzo jagar Jessica Örn på egen hand genom att locka älgarna till sig, en konst som gått i arv.
Bäst, lockjakt eller med hund?
– Båda är kul, men att jaga med hund är snäppet roligare: att få se den utvecklas. Sedan är man ju ett team.
På plats under de två tävlingsdagarna i Jockfall var även 18-åriga domareleven Tilda Nilsson från Gällivare med jämthunden Enzo. Även om topplaceringarna uteblev ser hon och Jessica det som en bra genomkörare. Av 40 hundar uppgavs dessutom 29 ha jobbat med älg i provområdena i Överkalix, Övertorneå och Pajala.
Jessica Örn och och Tilda Nilsson menar att det finns saker att göra för att stärka älgstammen.
Samtidigt larmas det återkommande om en minskande älgstam...
– Klart det inte är kul att skjuta om det finns lite älg. Men jag tror det kan skifta väldigt mycket lokalt, säger Tilda.
En del av ”receptet” anser hon och Jessica är avskaffad avlysningsjakt. Alltså att älg får skjutas inom skogsbolagens alla jaktområden efter 15:e oktober om inte den totala jaktkvoten fyllts, även där det redan skjutits fullt.
Framtiden?
– Beror på hur vi jägare sköter oss med det som hamnar framför pipan. Man behöver inte alltid skjuta, säger Jessica Örn.