Här är det fina fisken -Jockfall ger ro i själen

Laxfiskesäsongen har just inletts. I alla fall i den meningen att anläggningen i Jockfall just har öppnat för säsongen.
På var sida
Vid forsen står fiskare och prövar lyckan - de som fiskar med fluga på ena sidan och de som fiskar med drag på andra sidan.
- Jag har fiskat i 50 år, här och i Motala där jag bor alldeles intill Vättern, och ännu mer sedan jag slutade jobba för sju år sedan. Jag har flugit och farit hela mitt liv, det är skönt att komma hit och rå om sig själv och äntligen få lite ro i själen, säger Helge Jönsson, som har föräldrahemmet i grannbyn Vallsjärv.
- Jag har inte fått något napp i dag, men har du bara tålamod så händer det.
När fiskelyckan uteblir
Sixten Larsson, Jockfall, står bara ett stenkast bort och han har haft tålamod:
- Jag har ingen fiskelycka i dag, jag har inte haft fiskelycka på hela året trots att jag är här nästan varje dag. Jag har inget annat att göra, jag är pensionär och har all tid i världen.
Bertil Johansson är inflyttad i trakterna. Han kommer från Örnsköldsvik men sambon har rötterna här.
- Jag började fiska här för tio år sedan och för två år sedan flyttade vi hit. Jag trivs väldigt bra, om somrarna fiskar vi och om vintrarna slöjdar vi - och skottar snö. Jag gillar den norrbottniska vintern, här är det riktig vinter, säger Bertil Johansson.
Tjusningen
Börje Josefsson och kompisen Bertil Johansson (en annan Bertil Johansson) kommer från Malmberget och de har just ställt upp husvagnen på campingen.
- Jag har nya grejer, säger Börje Josefsson och visar upp spöet av märket Excalibur, rullen som är en Ambassadör 7 000C president, linan som klarar 30 kilo, den nya stora håven som han fått av svärsonen och draglådan där gamla, kära favoriter finns.
- Jag har varit här sedan 1970-talet, fisket brukar vara bra. Jag har fått lax och jag har tappat lax. Det är svårt att hålla dem, men det är ju det som är tjusningen med sporten, säger Bertil Johansson.
I en stuga finns Nikita och Georgij Krugljakov, ryssar som sedan 20 år tillbaka är bosatta i Braunschweig i Tyskland.
De lämnade Ryssland under perestrojkan, till följd av de politiska motsättningarna och oron i dess spår.
Imponeras
De har bilat upp till Jockfall där de stannar i en vecka. Det är deras första besök, hemma fiskar de mest i sjöar och ofta gädda.
- Vi har pratat med andra fiskare och fått en del tips, men vi har inte höga förväntningar på fisket, vi är inte desperata. Vi är här för att tillbringa tid tillsammans och fiske är en bra aktivitet under tiden, säger Nikita, som liksom fadern Georgji imponeras av naturen och det milda vädret.
Plötsligt vänder det
Efternamnet Holmström är bekant i fiskekretsar, det återfinns ofta på listor efter laxfisketävlingar av allehanda slag.
På flugfiskesidan återfinns denna dag en kvartett Holmström; Erling, Robin, Christoffer och Mattias.
De tre sistnämnda bor numera i Luleå, men de har rötterna i Jockfall och de har fiskat här sedan barnsben.
"Jag har aldrig varit med om att det varit så här dåligt fiske" muttrar en av dem när det plötsligt händer.
Mattias Holmström har napp, en stor lax som är beredd att kämpa för sitt liv.
Till en början drar den sig nedströms och det kan tyckas ovisst vem som ska ta hem kampen, men kort senare är den i håven.
Midsommarlaxen
"Där kom midsommarlaxen", säger Erling Holmström och alla gratulerar till laxen som vägerelva kilo.
- Det är alltid nervöst att fånga årets första lax och den här laxen bjöd på kamp. Den var i god kondition, säger Mattias Holmström, som packar ihop grejerna för denna dag som ju knappast kan bli bättre för hans del.
Ovanför bron, intill laxtrappan och i det nio meter höga fallet, dundrar forsen vidare.
Nedströms bron glittrar det i det strömmande vattnet, som blivit världsberömt för sitt laxfiske.
Ett alltigenom imponerande skådespel med urkraft och styrka i den orörda Kalixälven.
Och den som blir utan fångst kan ju alltid ägna Helge Jönssons ord lite eftertanke:
"Det är skönt att komma hit och rå om sig själv och äntligen få lite ro i själen".