Lothar Bellgardt möter oss på bron till huset där han har bott tillsammans med familjen i drygt 25 år. Med tiden har han sett hur servicen dragits ned.
– Vi har redan förlorat affären, vilket kanske inte är så konstigt. Man kan inte ha en affär om ingen handlar, men att ha kvar en service som förskola och skola är livsviktigt, för att folk ska trivas, få ihop ett vardagsliv och stanna kvar i bygden.
Lothar Bellgardt har sedan han flyttade till Jämtön varit aktiv i byautvecklingen på olika sätt. Han har också kunnat konstatera hur byn med åren fått allt mindre i verksamhetsbidrag, något som gjort det svårt att bedriva någon verksamhet.
– I dag får byn 10 000 kronor i verksamhetsbidrag, samtidigt höjdes hyran för Jämtögården där även förskolan finns till 10 000, så det blir i praktiken ett nollsummespel. Vi har inga pengar kvar till verksamheten, säger han.
Beskedet att stänga skolan fick dock bägaren att rinna över.
– Jag är mest arg på är att ledande politiker inte lyssnar och för en dialog med oss. Hela debatten kring Framtidens skola är väldigt kontroversiell. Man säger nej till folkomröstning för att man vet att folket skulle rösta nej till Framtidens skola. Dessutom far man med osanningar. I valrörelsen för ett halvår sedan sa man ingenting om att skolor skulle läggas ned. Tvärtom skulle skolorna få vara kvar. Nu sex månader senare är tydligen ekonomin så dålig att det inte finns något alternativ. Vi får bara veta att det ser dåligt ut, men inte varför det gör det. hur kan det ha ändrats på sex månader så pass att vi måste spara 300 miljoner. Som medborgare känner jag mig både irriterad och lurad.
Lothar Belgrad menar att man i byarna är vana att hjälpa varandra för att fixa vardagen. Det ingår i den livsstil man valt. Men just frågan om skolnedläggningarna ställer allt på sin spets.
– När nu beskedet kommer att kommunen vill lägga ner skola och förskola så känner vi att det får vara nog. Vi måste göra något. Det är helt oacceptabelt, i samhällsbygget ingår att vi har både skola och förskola. Vi är också skattebetalare precis som de i centrum. Kommunen pratar ofta om att man vill ha en levande landsbygd. Men sättet de nu agerar på går rakt emot den tanken. Om nedläggningarna blir verklighet kommer barnfamiljerna tvingas flytta härifrån. Det finns inget annat alternativ.
Han är orolig för att beslutet medför ett allt större politikerförakt.
– Man lyssnar inte på folk och tar inte tag i problemställningar som finns. Folk blir förbannade och därför uppstår protestgrupper som de gula västarna. Jag tror att det kommer bli allt vanligare att folk demonstrerar och säger ifrån. Det är exakt det jag gör och det är här jag har min drivkraft.
När Lothar Bellgardt bestämde sig för att anordna en demonstration för två veckor sedan gick det snabbt från tanke till handling.
– Jag fick snabbt polistillstånd och tog bland annat kontakt med gruppen Rädda Vitåskolan som består av engagerade föräldrar som är både är upprörda och ledsna över det som händer. Det är inte konstigt, de ser sin existens i byn hotas, men det är inte något som politikerna som fattar besluten tar hänsyn till. De är ekonomer och ser inget värde i landsbygden. Men om vi tillsammans ska rädda världen är landsbygden en viktig del. Det är landsbygden som ger oss mat, det växer inga grönsaker i stan. Om vi ska klara det så behöver vi behålla människor i byn och då krävs en viss service, som förskola och skola.
Tror du att folk flyttar om förslaget genomförs?– Ja, föräldrar kommer inte i längden orka åka flera mil för att lämna sina barn då flyttar man hellre. Det går inte att skicka två-tre-åringar med skolbussen. Dessutom är skolan viktig för vår demokrati där man även har en uppfostrande funktion förutom att utbilda eleverna. Det finns säkert utsatthet och mobbning även på en mindre skola, men där ser man tidigare om ett barn inte mår bra och kan ta tag i det. I en storskola försvinner de barnen lätt i mängden.
Lothar Bellgardt menar att förslaget, om det genomförs, vittnar om ett förakt mot medborgarna.
– När jag bestämde mig för att ordna en demonstration blev jag inspirerad av gula västarna, som växte fram ur folkets ilska över beslut där de känner sin existens hotad. Plötsligt började alla ringa till mig. Jag fick snabbt polistillstånd för demonstrationen, vi höll stormöte i byn och alla var där. Jag vill fokusera på levande landsbygd där skolan är en viktig del. Vi är lika mycket skattebetalare som alla andra. Vi landsbygdsbor bidrar med 640 miljoner skattekronor till Luleå kommuns budget. Men man satsar ingenting på oss. Jag bor på landet och jag kan till viss del acceptera att vi inte har all service, men nu har vi kommit så långt att existensen blir hotad. Jag vill inte riskera att sitta här ensam i byn med en massa gamlingar. Vi behöver människor i alla åldrar för att behålla en levande bygd.
På Vitåskolans gård råder påsklovslugnet. Skolbyggnaden är stängd men från förskolan intill kommer Diana Wikström Fredriksson tillsammans med barnen Kendra 6 år och Melker 11 månader. Hon är besviken på beskedet att skolan försvinner.
– Min sambo har vuxit upp här i byn och har alltid pratat så gott om sin uppväxt här med närhet till skola. Det var också en stor anledning till att vi bestämde oss för att bosatta oss här när vi fick barn. Jag har själv gått i skola både i stan och mindre byskolor, och det var inte förrän jag kom till Töreskolan som jag blev sedd och fick den hjälp som jag behövde för att nå målen. Jag vill ge mina barn samma möjligheter. Det är helt vansinnigt att man ska tvinga barnen att åka så långt varje dag, inte minst med den tunga trafik som går förbi här, säger hon.
Mötet på skolgården blev känslomässigt tungt för Lothar Bellgardt när vi vänder tillbaka mot Luleå igen.
– Jag blir ledsen av att vara här, jag känner mig hjälplös. Jag blir arg över att man vill stänga ner väl fungerade skolor med engagerade lärare, säger han