”Ur bekymrens födselvånda steg vårt första jämmerljud.”
I både smått och stort går det att känna igen sig i de orden ur Dan Anderssons dikt Omkring tiggarn från Luossa, av Svenska akademiens ledamot Lotta Lotass kallad nyckeldikten i hela hans författarskap.
Dikten ingår i samlingen Svarta ballader, som kom ut för precis hundra år sedan – efter såväl födselvånda som jämmerljud.
Dan Andersson höll på i flera år innan han kände sig klar med dikterna. Därefter väntade nya prövningar innan han fick något förlag att ge ut dem.
Till slut var han så desperat att han accepterade Bonniers skambud på 25 gratisexemplar av boken som enda honorar, för en samling som i dag omnämns som en av de mest betydande inom 1900-talets svenska diktning.
Många av dikterna i sviten har blivit välkända tack vare tonsättningar och framför-anden som nått en stor publik.
Med Omkring tiggarn från Luossa låg Hootenanny Singers på Svensktoppen i ett helt år från november 1972 till november 1973.
Thorstein Bergman har gjort åtskilliga inspelningar och 2005 kom Sofia Karlssons tolkningar på ett album som heter just Svarta ballader.
I sviten ingår 28 dikter. Välbekanta vid sidan om den om tiggaren är bland annat En spelmans jordafärd, Spelmannen, Hemlös och Till min syster.
Återkommande figurer är de arma och annorlunda, de utstötta som av olika skäl har svårigheter i livet – något Andersson också hade upplevt. Han härstammade från de finska invandrare som under möda och umbäranden hade koloniserat den mellansvenska vildmarken.
Som 14-åring blev han skickad till släktingar i USA, men han kom snabbt tillbaka. Han ville skriva och när han i ett brev bad August Strindberg om en bok löd ett par meningar:
”Från tidigaste år förtrogen med hedens och vildmarkens ljung, lärde jag mig från början att intet är för smått för att vara roligt om man bara icke är för stor. Bekant med skiftningar af sinnet och strider på själsdjupet från mina spädaste år, hade jag svårt för att finna vänner ty det fanns ingen som hade någon slägtskap med min själ.”
Första diktsamlingen Kolvaktarens visor kom ut 1915 och i november 1917 alltså Svarta ballader.
Om den 100-åriga samlingen har Lotta Lotass också skrivit:
”Det är inte i första hand fattigdomen som sådan som skildras, utan fastmer kampen, längtan och sökandet. Flera av dikterna uttrycker den ständiga livströttheten eller det oavlåtliga främlingskapet i världen, och den återkommande längtan efter vila, sömnens frid, en annan tillvaro bortom, bortanför denna.”
I september 1920 dog Dan Andersson, bara 32 år gammal. Han bodde på Hotell Hellman i Stockholm, i ett rum som hade behandlats med cyanväte mot ohyra.
Madrassen hade inte vädrats, utan gift fanns kvar och blev proletärförfattarens död.
Enligt polisprotokollet var allt han lämnade efter sig en klocka, två anteckningsböcker, 15 böcker ”samt i pengar 34 kronor och 10 öre”.