Katten Pussel hoppar upp på Janne Sandströms axlar utan att han ens blinkar till, han bara sippar vidare på kaffet sitt. Hockeylegendaren Janne Sandström som spelat flest matcher av alla spelare någonsin i svenska hockeyligan, närmare bestämt 1057 stycken om man räknar med slutspel, lever numer ett tämligen stilla svenssonliv med barn och sambo i Luleå. Han fixar och donar hemma och jobbar sig metodiskt fram, vad det verkar.
– Jag har nog alltid varit typen som tar saker som de kommer. Har inte sett så långt fram i tiden utan hållit en rätt jämn takt framåt.
Så har tiden flutit på även efter den där vårkvällen i april 2018 då han spelade sin sista match med Luleå hockey.
– Det var väldigt känslosamt. Vi åkte ju ur slutspelet i och med att vi förlorade den matchen. Så det var lite surt, men sedan kom fansen med all sin kärlek mot mig och det glömmer jag aldrig. De sjöng, kom ner på isen, visade känslor och var helt underbara, säger Janne Sandström, märkbart berörd vid köksbordet.
Sandström fyller 42 i januari och hockeyn har alltid varit en självklar del av livet. Så vad händer när ens hockeyspelande är över?
– Sista året var enormt slitigt. Kroppen sa ifrån. Så det fanns inget val. Hade jag varit 30 när det hände hade det säkert känts sorgligare, men nu var jag liksom klar. Och det har ärligt talat varit rätt så skönt att bara få vara. Rampljuset har aldrig varit min grej, jag flyger gärna under radarn.
I våras såg han en annons om att de sökte folk till häktet ute på Porsön i Luleå. Han som närt drömmar om att bli polis men som inte i nuläget ser sig börja studera till det eller något annat yrke heller såg sin chans.
– Det är en fantastisk arbetsplats med spännande uppdrag och viktiga människomöten. Det handlar om att göra de intagnas liv där inne så bra som möjligt, och det gör vi i ett team. Lagkänslan är tydlig, och det är skönt när man som jag kommer från hockeyn där sammanhållningen är en så viktig pusselbit.
Han rings in som timvikarie vilket blir ett par pass i veckan. Övrig tid håller han igång med det som hushållet och familjelivet cirkulerar kring.
– Alltid finns det någon maskin att fylla eller tömma.
Innan han började på häktet funderade han en del över hur hans arbete kanske skulle kunna förläggas i sin gamla hockeyförening. Men att börja med någon form av tränarskap som tar eftermiddagar och kvällar samt helger i anspråk var inte lockande.
– Hockeyn har ju varit hela mitt liv, så visst hade jag hoppats på en fortsättning på något vis. Men nu har det varit tyst länge, säger han utan att vilja gå in närmare på frågan, men en viss besvikelse går att skönja.
Vad gäller pengar att fylla plånboken med hämtar Sandström i dag ut något han kallar hockeypension, och han har ett sparkapital efter att ha spelat i Luleå sedan 2001. Men det är inga monstersummor menar han.
Är du ekonomiskt oberoende?
– Svar nej. Jag klarar mig förstås bra och ska inte klaga, men jag kan inte leva på det hockeyn har gett resten av livet. Det finns de som kan göra det efter ett liv inom hockeyn, men jag är inte en av dem.
I dag ser alltså vardagen ut som så, att Janne Sandström lever med sambo och barn på Björkskatan utanför Luleå.
– Det är Maria och jag och fem barn mellan 11 och 14 år här hemma när vi är allihop. Fullt upp kan man säga, ett fantastiskt och härligt liv, säger han och rättar till mössan på huvudet.
Han är med och hjälper till i bonussonens hockeylag, pojkar födda 2008, och ser glöden inom dem blomma.
– De är ju så lättillgängliga i den där åldern. Suger i sig allt. Annat blir det kanske om ett par år då vissa börjar tackla av. Men det är härligt se dem spela, både på träningar och här hemma på gatan.
Idrottandet är ingen stor del av Janne Sandströms liv i dag. Han funderar på att börja träna mer aktivt, men än så länge är det mest promenader som gäller.
– Jag har gått upp tio kilo sedan jag slutade, men det har jag faktiskt unnat mig. Däremot har jag funderat på att börja träna mera, och det finns ju inget roligare än hockey. Så jag vill sätta ihop ett gubbhockeylag nån gång framöver. Jag blir fortfarande sjukt glad av att dra på mig skridskorna och åka ut på isen. Det kommer sitta i hela livet.
En annan del han misstänker att han kommer fortsätta med länge till är dataspelandet. Han spelar i lag med vänner och det är uteslutande krigsspel som Pubg och Cod som gäller.
– Där kommer väl en del av adrenalinet tillbaka i en, det man upplevde inom hockeyn i vissa matcher. Det är sanslöst skoj. Men jag spelar aldrig dagtid, det går helt enkelt inte. Folk har ju jobb att sköta.
Sandström var assisterande lagkapten i 13 av de 16 säsonger han spelade i Luleå hockey och sägs för många ha blivit en sorts fadersgestalt. En av spelarna var han dessutom släkt med, stjärnskottet tillika systersonen Nils Lundkvist.
– Det blir jag väldigt rörd över så fort jag tänker på det, att vi hann göra några byten han och jag.
Han kanske inspirerats av morbrorn sin?
– Nja, det betvivlar jag. Han hade garanterat tagit sig dit han är i dag även utan mig.
Hallen åker Janne Sandström ned till regelbundet och matcherna ser han gärna, om än oftare hemma i soffan än på plats i hallen.
– Men när jag är där och ser fansen vifta med flaggan som har mitt ansikte på sig, visst känns det då i hjärtat. Deras kärlek kommer jag alltid bära med mig. Den är jag sjukt tacksam över.