PrĂ€sten och hbtq-aktivisten Lars GĂ„rdfeldt hĂ„ller sig hemma i frivillig isolering. Det Ă€r coronatider och han tillhör en riskgrupp med brĂ€cklig hĂ€lsa. Men han har det ganska bra i sitt hem. Eller, som han beskriver det, ett âhelhetskonstverk pĂ„ temat överlastad tantinredningâ. Förebilden Ă€r en 90-Ă„rig arbetarklasstant som har lagt varje intjĂ€nad krona pĂ„ glitter och glamour: HĂ€r finns kristallkronor och guldkornischer, draperier och schĂ€slonger, Jesusstatyetter och byster av Shirley Temple.
Det enda som bryter av som modern konst Àr de stora fotografierna tagna av vÀnnen och fotografen Elisabeth Ohlson Wallin, i maffiga guldramar förstÄs.
ââJag fĂ„r en sĂ„dan oerhörd vantrivsel bara jag ser en bild pĂ„ ett minimalistiskt hem. God smak Ă€r det vĂ€rsta jag vet. Stilrent och sparsmakat â jag vet ju att det Ă€r vad man ska tycka Ă€r fint, men jag vill att det ska vara sĂ„ svulstigt som möjligt.
HĂ„rda straff
Hemmet Ă€r en sorts hyllning till en Ă€lskad farmor. Hon stĂ€dade tĂ„g i vĂ€stra VĂ€rmland, medan barnbarnet Lars satt och lĂ€ste högt för henne ur Svensk Damtidning. Sedan gick de hem och Ă„t hembakta smĂ„kakor. Lars fick sminka sin förnöjsamma farmor och vĂ€lja ut öronclips och matchande pĂ€rlhalsband Ă„t henne ur byrĂ„lĂ„dan med billiga plastbijouterier. Det var en fristad för ett barn som kallades âFlick-Larsâ i skolan.
ââFör mig var det ett dagligt arbete att förstĂ„ hur man skulle agera för att vara pojke. Och straffen var ju sĂ„ hĂ„rda varje gĂ„ng man gjorde fel. Det var pĂ„ det sĂ€ttet vĂ€ldigt tufft att vĂ€xa upp som en fjollig pojke, en som var gay.
Kyrkan drogs han tidigt till. Han hade svÄrt att identifiera sig med den mansroll som var hans pappas vardag, att som kylmontör komma hem med blessyrer frÄn ett hÄrt dagsverke. I kyrkan fanns ett alternativ, dÀr hade mÀnnen hela och rena nagelband och en klÀnningsliknande utstyrsel, och han kÀnde direkt att Jesus hade en nyckel till hans hjÀrta.
ââDet var bara sjĂ€lvklarhet, och sĂ„ Ă€r det fortfarande.
Men som prĂ€st levde Lars GĂ„rdfeldt lĂ€nge i garderoben â Ă€nda tills partnerskapslagen kom 1995, den som innebar att tvĂ„ personer av samma kön kunde registrera partnerskap. Homosexuella par hade lĂ€nge velat fĂ„ manifestera sin kĂ€rlek pĂ„ samma sĂ€tt som heterosexuella, med ett praktfullt kyrkbröllop. Men kyrkan sa nej, och Lars insĂ„g snabbt att hĂ€r skulle det bli en konflikt.
Civilt motstÄnd
NĂ€r Lars blev ombedd att viga ett bögpar kunde han inte sĂ€ga nej. HĂ€ndelsen nĂ„dde nyhetsmedierna. Lars anmĂ€ldes till Domkapitlet, Svenska kyrkans egen âdomstolâ, och riskerade att bli av med sitt prĂ€stĂ€mbete. SĂ„ inleddes en kamp som pĂ„gick till 2009 nĂ€r kyrklig vigsel slutligen tillĂ€ts mellan samkönade par.
Det har för Lars del varit 25 Är av civilt motstÄnd inifrÄn kyrkan och han valde sjÀlv att gifta sig med sin manliga partner 2006 i Kanada dÀr samkönade Àktenskap hade blivit tillÄtna, för att sedan ansöka om att fÄ Àktenskapet godkÀnt av svenska myndigheter.
Med list fortsatte han att viga homosexuella par i kyrkan. NĂ€r biskoparna förbjöd nĂ€rvaron av en borgerlig vigselförrĂ€ttare i kyrkorummet under bröllopet, började Lars med âkyrktrappsbröllopâ. Brudparet fick gĂ„ ut till en förrĂ€ttare pĂ„ kyrktrappan och avge sina löften, för att sedan gĂ„ in i kyrkorummet igen och fortsĂ€tta bröllopet. Han tipsade medierna, som kunde rapporterade om de absurda situationerna.
ââDĂ„ hade jag ju blivit aktivist och ocksĂ„ sett vilken nytta man kan ha av media. SĂ„ bĂ„de Expressen och Dagens Nyheter var dĂ€r och tog bilder och gjorde reportage.
En seger
Hat och hot blev en del av Lars GĂ„rdfeldts tillvaro under dessa Ă„r. Det nĂ„dde en topp nĂ€r han försvarade sin avhandling âHatar Gud bögar? Teologiska förstĂ„elser av homo-, bi- och transpersonerâ vid Karlstads universitet 2005. Hotbilden innebar att 16 poliser bevakade disputationen.
ââDessutom var SĂ€po dĂ€r, för att Mona Sahlin var gĂ€st i publiken. Det var en galen dag.
BÄde Lars och maken som han levde tillsammans med under 28 Är hade periodvis personlarm. Att samkönade Àktenskap till slut tillÀts i kyrkan var förstÄs en seger, men priset för Lars GÄrdfeldt blev högt. Han har betalat med sin hÀlsa, sÀger han: kÀrlkramp, hjÀrtsvikt, tvÄ hjÀrtoperationer och en stroke, bland annat. Dessutom har han svÄr epilepsi efter att han drabbades av ett vÄldsamt hatbrott som 16-Äring.
Han Àr nu lÄngtidssjukskriven, men lÀngtar efter att ÄterintrÀda i tjÀnst. PrÀstyrket Àr hans kall.
ââSom prĂ€st gĂ„r man aldrig hem med kĂ€nslan âvilken meningslös dagâ. Det Ă€r hela tiden pĂ„ liv och död, och det stora i att fĂ„ vara mĂ€nniskor nĂ€ra nĂ€r livet Ă€r pĂ„ allvar. Det lĂ€ngtar jag till.