Träna hjärnan för att skydda dig mot viruset

Personer som ofta rör vid sina ansikten riskerar att smitta sig själva med coronaviruset. Vanan är ofta omedveten och reflexmässig – men går att snabbt träna bort, enligt en psykolog.

Det går att träna bort omedvetna beteenden, till exempel att vanemässigt röra vid sitt ansikte. Arkivbild.

Det går att träna bort omedvetna beteenden, till exempel att vanemässigt röra vid sitt ansikte. Arkivbild.

Foto: Martina Holmberg / TT

Hälsa och sjukvård2020-03-08 21:39

Folkhälsomyndigheten och 1177 rekommenderar att undvika att röra vid ansiktet eller ögonen som ett sätt att skydda sig mot coronaviruset.

Joacim Rocklöv, professor i epidemiologi vid Umeå universitet, förklarar att den allmänna rekommendationen bottnar i att viruset sprids via slemhinnor.

– Så fort man har eventuell smitta på händer, och pillar i mun eller ögon, finns en risk att man infekterar sig själv. Det hänger samman med att man ska hålla händer rena, säger Rocklöv.

Omedveten rörelse

Människor rör ofta sina ansikten utan att vara medvetna om det, eftersom de börjar med det av en anledning och sedan fortsätter av ren vana, enligt Erik Andersson, psykolog och beteendeforskare vid Karolinska institutet i Solna.

–  Det börjar kanske med att det kliar i ansiktet och sedan kodar hjärnan in det som en vana, säger Andersson som utvecklar behandlingar mot tics.

– Hjärnan automatiserar rörelser för att frigöra kognitiva resurser. Det är inte så att jag sitter och tänker att jag nu ska sträcka handen åt vänster, utan det är något som min hjärna gör av gammal vana, säger han.

Identifiera risksituationerna

Beteendet att röra sitt ansikte eller ögon går dock att träna bort. För vissa personer går det så snabbt som några dagar, och för andra tar det några veckor. Behandlingen är möjlig att genomföra på sig själv genom att försöka medvetandegöra sitt oönskade beteende.

– Det första man behöver göra är att identifiera situationer där man ägnar sig åt beteendet. I mitt fall är det oftast när jag sitter på möten som jag börjar luta ansiktet i händerna. Det är en högriskfaktor för mig. Jag har inte händerna i ansiktet när jag går på toaletten, säger han.

"Alla klarar av det"

Nästa steg är att påminna sig själv om att inte ägna sig åt beteendet, till exempel genom sätta upp en lapp framför sig.

– Om man märker att man glömmer bort det, kan man ägna sig åt något som kallas inkompatibla beteenden med ens problembeteenden. Om jag sitter på mina händer, är det ett inkompatibelt beteende med att ha mina händer i ansiktet, säger Andersson.

– Jag skulle säga att alla klarar av det, det handlar bara om att träna, träna, träna.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!