PÄskfirandet blev instÀllt för mÄnga och gav en tydlig signal om att vardagen inte Àr som den brukar. Ingen vet nÀr krisen kan vara över och samtidigt som solen hÄller pÄ att bryta fram undrar mÄnga hur de ska hÀrda ut i en tid av oro och fysisk distansering.
Psykologen Anna Bennich Karlstedt menar att det Àr viktigt att fokusera pÄ vad man kan pÄverka och inte kan pÄverka. OcksÄ att hitta strategier för att stÄ ut med ovissheten. Om det inte gÄr att planera lÄngt framÄt i tiden, kan man i stÀllet göra kortare, mindre planeringar, kanske mot ett visst datum.
ââVi vet inte hur lĂ„ng tid det hĂ€r kommer att pĂ„gĂ„, det behöver vi trĂ€na oss pĂ„ att befinna oss i. Det Ă€r ingen idĂ© att lĂ€gga ner en massa energi pĂ„ det som inte gĂ„r att förĂ€ndra. Men vad som gĂ„r att pĂ„verka och justera alla kommande vĂ„rhelger och lĂ„nghelger, det kan vi lĂ€gga vĂ„r tid och energi pĂ„, sĂ€ger hon.
Hitta alternativ
Mycket handlar om att hitta alternativ nÀr uteserveringarna lockar men stora klungor ska undvikas.
ââKan man trĂ€ffas nĂ„gra fĂ„ i taget? Kanske trĂ€ffa endast en annan familj eller barnens kusiner, och anordna picknick dĂ€r man har med egen mat och hĂ„ller avstĂ„nd. Social distansering handlar ju egentligen bara om fysiskt avstĂ„nd och antal personer. De flesta Ă€r ju inte helt isolerade. Ă tminstone inte Ă€n. Vi har fortfarande möjligheter att umgĂ„s, sĂ€ger Anna Bennich Karlstedt, och pekar pĂ„ videosamtal och andra digitala plattformar som alternativ till kontakt.
ââVi fĂ„r komma ihĂ„g att rikta fokus till det som vi fortfarande har och fortfarande kan göra. Det tror jag Ă€r en liten hjĂ€lp pĂ„ vĂ€gen.
"UnderhÄller oron"
Allan Linnér, psykolog som i flera Är hördes i "Radiopsykologen" i P1, betonar vikten av att inte drunkna i nyhetsflödet.
ââPĂ„ vissa punkter lugnar den (rapporteringen), men i och med att den hela tiden rymmer teman som har med ovisshet att göra sĂ„ kommer den underhĂ„lla vĂ„r oro Ă€ven om avsikten Ă€r att lugna. Om man kan minska det till ett par, treâfyra gĂ„nger per dag sĂ„ kan det vara ett slags recept. I alla fall inte Ă„tta, tio, femton (gĂ„nger om dagen). Det tror jag Ă€r kontraproduktivt.
Lika viktigt Àr det att ta hand om sig sjÀlv, sÀrskilt om man gÄr hemma och kÀnner sig nedstÀmd.
ââOm allting kĂ€nns hopplöst behöver inte betyda att jag Ă€r hopplös. Ăr det nĂ„got jag rĂ„r pĂ„ under en strĂ€cka av maktlöshet sĂ„ Ă€r det Ă„tminstone hur jag sjĂ€lv för mig i det hĂ€r. NĂ€r det hĂ€r Ă€r över och hur det Ă€n slutar Ă€r det bra att kunna sĂ€ga till sig sjĂ€lv att jag var noga med mig sjĂ€lv, rĂ€dd om mig sjĂ€lv och lagade gott kĂ€k till mig sjĂ€lv. Jag kan hela tiden rĂ„ över min sjĂ€lvrespekt och hĂ„lla den hög, sĂ€ger Allan LinnĂ©r.
SjÀlvrespekt
Ăven rutiner Ă€r viktigt. Att kĂ€ka en bra frukost, duscha och sĂ€tta pĂ„ sig frĂ€scha klĂ€der kan ses som sjĂ€lvklarheter, men Ă€r viktiga inslag i ett för mĂ„nga avstannat liv.
ââDet Ă€r ett sĂ€tt att respektera sig sjĂ€lv. Plus att rutiner gör att vardagen som kanske Ă€r mer monoton och mer begrĂ€nsad fĂ„r en bĂ€ttre struktur, och den strukturen Ă€r viktig för en mĂ€nniska att ha.
TT: Vad hÀnder om man tappar den strukturen?
ââTill en början Ă€r det kanske bara skönt att slĂ€ppa den. Men i förlĂ€ngningen ligger ett budskap om att âvafan, allting Ă€r Ă„t helvete, dĂ„ kan vĂ€l jag ocksĂ„ skita i vem jag Ă€r eller hur jag har detâ. Det Ă€r inte bra i det lĂ„nga loppet. Det underminerar sjĂ€lvkĂ€nslan och livskvaliteten och gör kanske nĂ„got med hoppet ocksĂ„. Om jag klĂ€r mig som om livet var som vanligt eller Ă„tminstone som om livet kommer att bli som vanligt sĂ„ tror jag att det frĂ€mjar hopp, och dĂ€rmed tĂ„lamod och förmĂ„gan att hĂ€rda ut.