Har oron tagit överhanden?
ââĂr det sĂ„ att oron inte gĂ„r att bryta, om du inte har nĂ„gon orosfri tid, sĂ„ Ă€r detta en signal att ta pĂ„ allvar. Om oron finns dĂ€r hela tiden och verkligen överskuggar livet, dĂ„ Ă€r det en varningssignal, sĂ€ger Anna Jacobson.
Sover du dÄligt?
ââEn annan viktig, grundlĂ€ggande sak Ă€r om man mĂ€rker att man börjar sova vĂ€ldigt dĂ„ligt. Det Ă€r ocksĂ„ ett viktigt tecken pĂ„ att det har gĂ„tt för lĂ„ngt.
Hur fungerar vardagen?
ââOm man inte klarar av att vara en lika bra förĂ€lder, inte klarar att utföra sitt jobb som vanligt eller inte orkar upprĂ€tthĂ„lla sina vanliga kontakter och kanske i stĂ€llet bara fastnar vid datorn och googlar, dĂ„ Ă€r detta ocksĂ„ en signal.
Anna Jacobsons tips Àr att spalta upp hur den ökade oron pÄverkat beteendet. Vad gör du mer av och vad gör du mindre av? Sitter du till exempel mer vid datorn och googlar och samtidigt lyssnar mindre pÄ dina barn, sover mindre och jobbar sÀmre?
ââDĂ„ Ă€r det mĂ„nga varningssignaler och dĂ„ kanske man ska ta kontakt.
Vilka signaler ger kroppen?
BÄde oro och nedstÀmdhet kan leda till kroppsliga symptom. Detta Àr ocksÄ nÄgot att vara uppmÀrksam pÄ, enligt Anna Jacobson.
ââNĂ€r vi Ă€r oroliga gĂ„r kroppen in i ett stress- och alarmtillstĂ„nd. DĂ„ spĂ€nner vi oss ofta mer sĂ„ att vi kan fĂ„ ont i nacken, axlarna och rygghuvudet. Vi kan kĂ€nna oss mycket tröttare Ă€n vanligt för att det Ă€r jobbigt att oroa sig. Ăven nĂ€r vi Ă€r deprimerade kan vi uppleva fysiska symptom.
Vart ska man vÀnda sig?
Anna Jacobson rekommenderar en kontakt med vÄrdcentralen. DÀr finns psykologer och det gÄr att mötas digitalt.
ââMan kan ta det stegvis. BerĂ€tta för nĂ„gon i din nĂ€rhet om hur du mĂ„r och att du Ă€r orolig för det. Sedan kan nĂ€sta steg vara att ta kontakt med sjukvĂ„rden.
Men alla kan vÀl inte söka hjÀlp?
ââOm man kĂ€nner sig orolig för sin psykiska hĂ€lsa och tĂ€nker: "Jag kĂ€nner inte alls igen mig sjĂ€lv, jag mĂ„r rĂ€tt dĂ„ligt", dĂ„ tycker jag att man ska höra av sig för ett första rĂ„dgivande samtal.
ââAlla vet ju inte jĂ€ttemycket om hur man ska ta hand om sig sjĂ€lv och sin psykiska hĂ€lsa och om man dĂ„ fĂ„r ett samtal med psykolog som kan guida en lite sĂ„ kanske man fĂ„r redskap och verktyg som rĂ€cker lĂ„ngt.
ââAtt inte vĂ€nta för lĂ€nge med att söka hjĂ€lp kan förebygga mer allvarlig psykisk ohĂ€lsa sĂ€ger Anna Jacobson.
Vad Àr faran med att vÀnta?
ââOm man inte vet hur man ska ta hand om och hantera de hĂ€r symptomen sĂ„ kommer de att etablera sig mer och mer ju lĂ€ngre tiden gĂ„r.
ââNĂ€r vi mĂ„r dĂ„ligt och oroar oss sĂ„ kommer vi att börja göra saker annorlunda. Det hĂ€r blir till slut mer och mer vanemĂ€ssigt och det blir svĂ„rare att Ă€ndra de beteendena.
ââJag tĂ€nker ocksĂ„ ur samhĂ€llsekonomisk synpunkt Ă€r det bra att söka hjĂ€lp tidigt, för dĂ„ kan man bryta det med enkla medel.
Hur avlÀser man signaler hos andra, till exempel Àldre som Àr isolerade?
ââDet Ă€r viktigt att inte bara vara uppmĂ€rksam pĂ„ oro. Oro Ă€r en sak som kan drabba oss i den hĂ€r svĂ„ra tiden, men en annan Ă€r ocksĂ„ depression. För man vet ju att isolering och ofrivillig ensamhet och att inte kunna upprĂ€tthĂ„lla sina rutiner och vara ute som vanligt, det pĂ„verkar vĂ„rt stĂ€mningslĂ€ge.
ââHar man Ă€ldre anhöriga Ă€r det jĂ€tteviktigt att hĂ„lla telefonkontakt. DĂ„ kommer man att mĂ€rka sĂ„dana signaler. Man mĂ€rker om ens anhöriga börjar bete sig annorlunda eller om de Ă€r övervĂ€ldigade av oro. Man kan ju frĂ„ga: Hur sover du? Vad gör du pĂ„ dagarna? Hur kĂ€nns livet?