Sveriges första frimärke sålt för en miljon

I filatelikretsar är Sven Eric Beckeman ett legendariskt namn. Hans frimärkssamling är mytisk. Den innehåller tusentals frimärken och hundratals brev från 1855 till 1936. Under de sista årtiondenas samlande specialiserade han sig på Sverige.

Sven Eric Beckeman arbetade i bankvärlden och bodde utomlands. Han gick bort 2018.

Hans önskan var att den unika samlingen skulle portioneras ut på auktioner under flera år. Dödsboet gav uppdraget till Frimärkshuset Skandinavisk Filateli i Stockholm.

Dubblat utropspris

Den första auktionen av sex hölls i december. På lördagen var det dags för den andra.

Rariteten över alla andra objekt var ett fyra skilling banco-märke i felfritt skick på ett brev stämplat "UPSALA 1.7.55", den första utgivningsdagen för svenska frimärken.

– Vad känt är finns bara två sådana brev kvar med den här stämpeln och detta är det vackraste, säger Johan Ericsson, vd för Frimärkshuset Skandinavisk Filateli, till TT.

Utropspriset 500 000 kronor mer än dubblerades innan klubban gick i bordet. Vinnande bud blev 1 050 000 kronor, vartill provision tillkommer.

Hemlig privatperson

– Jag kan inte berätta någonting om köparen mer än att det är en privatperson, säger Johan Ericsson.

Auktionen kunde inte hållas som vanligt på grund av virusrestriktionerna. Det hindrade inte ett enormt intresse och buden avgavs via telefon.

Klenoden har tidigare ägts av bland andra den amerikanske storsamlaren Lauson Stone och den svenske näringslivsprofilen och miljardären Gustaf Douglas.

– Frimärket har aldrig varit ute på öppna marknaden tidigare utan sålts privat mellan olika personer, berättar Johan Ericsson.

Inget att läsa

Det blåa fyra skilling banco-märket pryder ett brev adresserat till "Högvälborna Fru Grevinnan C: von Platen född De Geer, Stockholm".

Det rör sig om Charlotta De Geer, gift med greven, sjömilitären, ambassadören och ministern Baltzar von Platen (son till den berömde Göta kanal-byggaren med samma namn).

– Brevet innehåller ingenting. Det vanliga på den tiden var att man vek ett pappersark och satte ett sigill på baksidan, säger Johan Ericsson.