Jag läste om en kvinna i Nyköping. Hon ammade sitt barn på stadens bibliotek och blev ombedd att skyla sig. Helst sätta sig i en vrå någonstans där ingen tvingades beskåda hennes smaklösa beteende. Jag tror bibliotekariens ord var något i stil med: ”Det där ser inte alls trevligt ut”.
Den ammande kvinnan blev självklart både ledsen och kränkt. Hon anmälde biblioteket varpå chefen skyllde allt på ett missförstånd.
Det kom ingen ursäkt. Det var ett missförstånd.
För ett halvår sedan hade jag kanske inte reagerat lika starkt på det här. Men nu är jag morsa. Nu blir jag förbannad.
Faktum är att bibliotekarien, som natuuurligtvis hade missförstått allting, inte är ensam i sin syn på ammande kvinnor.
Vi är – för att ta till en enkel beskrivning – fruktansvärt äckliga.
Tuttar ska tas på, avnjutas, slickas på av män (om det inte är i form av en sexig lesbisk porrfilm tillverkad för män).
Men barn? Big no no.
Det är fint med kvinnor som är mammor, det tror jag många tycker. Men helst ska vi vara det lite undanskymt. Inte i någons fejs, så att säga.
Hemmets trygga vrå finns ju trots allt till för de där inte så rumsrena moderliga grejerna. Som amning, läckande hängbröst och snoriga barn som tjuter.
På stan rör vi oss bara om ungen är nymatad, snuten och knäpptyst.
Vi är trots allt kvinnor – horor eller madonnor. Bäst att vi är på rätt ställe när vi väljer kategori.
Men nu är det ju ändå internationella kvinnodagen.
Kanske är det okej att, just i dag, mata våra barn på annan plats än i ett mörkt sovrum.
Vilken dröm det skulle vara: Att få en hel dag till vårt förfogande.
En hel dag utan mansplaining, sämre löner och rädsla för överfall.
En hel dag utan gubbar som tycker till om rätten till våra egna kroppar, som påpekar hur dåliga vi är när vi spelar fotboll och högljutt aviserar att vi hör hemma bakom spisen.
En hel dag utan ord som hora, slampa, fitta. Utan Donald Trump, näthat, patriarkat, våldtäkter, sexuella övergrepp, trakasserier och antydningar.
Men helt ärligt. Vem försöker jag lura?
Det här är i själva verket en helt vanlig jävla dag.