Hur firar en ännu ett år av att leva som tjej och kvinna i ett patriarkat och det faktiska förtryck det medför?
En annan fråga vi ofta får är om svenska kvinnor verkligen är så förtryckta? Och vi kvinnor som bor i Luleå, har inte vi det väldigt bra? Här är väl ändå männen jämställda och vabbar och diskar så det står härliga till?
På Tjejjouren Luleå möter vi varje dag de kvinnor som drabbats allra hårdast av kvinnoförtryck och kvinnohat. Och de finns överallt. Vilket så klart betyder att även deras förövare finns mitt bland oss.
2018 mördades 22 kvinnor i Sverige av män de hade eller haft en relation med, jämfört med tio kvinnor under 2017. Det är mer än en fördubbling.
I slutet på mars kommer nya siffror från Brottsförebyggande rådet för 2019. Vår förhoppning är att siffrorna visar att färre kvinnor har mördats, men vi befarar att ökningen ligger fast.
Under 2018 anmäldes 16 män i Luleå för att ha köpt sex.
124 män i Luleå anmäldes för misshandel av en närstående kvinna och 83 våldtäkter anmäldes. Vi vet att mörkertalet är långt större.
Men vilka är dessa män? Jo, det är helt vanliga män som vabbar och diskar, som har kollegor, grannar och vänner. Det är män som du känner. Kanske spelar de i ditt favoritlag, kanske driver de det bästa ölhaket, kanske möter du dem på gymmet varje dag.
Vi möter deras offer. Därför har vi väldigt svårt att svara på frågan om hur vi firar kvinnodagen.
Svaret är att vi inte firar. Istället samlar vi kraft och vi fortsätter arbetet med att stötta de kvinnor som utsatts för mäns våld. Varje dag, året om.
I vår kommer vi på Tjejjouren Luleå att dra igång två olika kampanjer för att göra Luleå till en tryggare stad för tjejer och kvinnor. Den ena kommer att vända sig till krogbranschen och kräva nolltolerans för sexuella ofredanden. Den andra är ett samarbete med Huskurage, och syftar till att få så många fastighetsägarbolag som möjligt att anta Huskurages policy för att hjälpa grannar att reagera och agera vid misstanke om misshandel. Vi vet att vårt arbete är viktigt, men vi drömmer om en framtid där varken vi eller den internationella kvinnodagen behövs. Då ska vi fira. Ordentligt.