Trumvirvel. Känner ni hur oliiiidligt spännande det stundande EU-valet är? Kanske inte.
Faktum är att intresset för årets parlamentsval är rekordstort, att döma av alla norrbottningar som redan har förhandsröstat (drygt 14 000, enligt TV4 i onsdags).
Men inte är det främst de etablerade riksdagspartierna som höjer temperaturen.
Tvärtom lyckas utmanarna Feministiskt initiativ och Sverigedemokraterna väcka det största engagemanget.
"In med Gudrun, ut med Jimmie", skanderade ett gäng i NSD:s direktrapportering från Sverigedemokraternas Luleåbesök i måndags, när drygt 600 personer intog Köpmantorget. Själv låg jag i sjuksängen men kunde ändå följa när motdemonstranterna tyst markerade motstånd och vände Åkesson ryggen, medan han förde fram sina EU-kritiska, främlingsfientliga budskap för de redan övertygade i främsta leden.
Lätt att känna stolthet i såna ögonblick, både som Luleåbo och norrbottning.
Men manifestationen visar också hur kluvet, polariserat Sverige har blivit.
Protesterna mot Sverigedemokraternahar på sistone briserat via sociala medier och sajter som Inte rasist, men i en folkrörelse som engagerar 100 000-tals runtom i landet. Tack vare Facebookeventet Ett Luleå för alla spreds hjärtan med solidariska budskap över hela stan.
Total konsensus råder i "debatten": SD är ett rasistiskt parti som inte hör hemma vare sig i riksdag eller EU-parlament. Folks vrede tog ytterligare fart när partiet i sin EU-valskampanj insinuerade att alla romska tiggare tillhör en större kriminell organisation, vilket enligt polisen helt saknar grund.
Självklart ska SD få kritik och ifrågasättas. Och detta görs. Hela tiden. Att ta avstånd från partiet har i själva verket blivit lika förutsägbart som vilken annan politiskt korrekt floskel som helst.
Att Bodens BK plockar ned SD-reklam från Boden Arena är således inte oväntat.
Däremot ekar BBK:s plötsliga avståndstagande mycket ihåligt. Hade de brytt sig om inte kravet kom från huvudsponsorn Ica Kvantum?
Sedan finns det minst tio procent av befolkningen som inte alls håller med oss övriga. Dessa SD-sympatisörer – många av dem arbetslösa, lågutbildade och fattigpensionärer som inte har råd att handla på Ica Kvantum – har nu blivit Sveriges mest hånade hackkycklingar.
Oklart om detta bidrar till att göra landet mer solidariskt.
Inte rasist, men ägnar varje sekund åt att hårdgranska kandiderande sverigedemokrater och gräver fram otaliga korkade svenne banan-rassar som har skrivit något, ofta felstavat, i ett Facebookflöde. I veckan hängdes exempelvis länets vice SDU-ordförande ut efter lätt debila svar i en enkät från 2012.
Killen var 16 år då.
I grunden är det folkliga motståndet mot SD mycket bra. Likaså alla fredliga manifestationer.
Ändå förstår jag dem som tycker att partiet är utsatta för en utstuderad mobbningskampanj som, rent kontraproduktivt, kan ge dem fler sympatisörer.
För vad händer när landets kulturella, mediala och politiska etablissemang vänder ryggen åt fotfolkets illa artikulerade missnöje?
Den utstötta skaran blir bara starkare, än mer sammanhållen och övertygad om att Den Stora Konspirationen tillåts fortsätta.