- DEN HÄR SHOWEN GÅR EJ ATT BESKRIVA MED ORD, hörs Soran Ismails komikerkollega Kodjo Akolor vråla i komikshowens förinspelade intro. Inspelningen består av en dialog mellan de båda komikerna, där Soran ber Kodjo spela in en tilltalande presentation som sedan ska kunna användas under hela Sorans rikstäckande turné. Påståendet punkteras sedan direkt av kvällens huvudperson, som greppar mikrofonen i salen och direkt lovar att det inte alls kommer att vara några problem att beskriva hans framträdande med ord. Efter att i ca 70 minuter ha lyssnat på Soran Ismail, håller jag med honom fullständigt på den punkten.
Vårt rika och demokratiska samhälle är utmärkt, men folk som inte tänker efter innan de tycker borde inte få rösträtt. Så skulle man (enkelt och lite ironiskt) kunna beskriva kärnan i monologen som förs.
Det är nämligen precis dit som de flesta av Sorans skrattframkallande poänger pekar. Det är också just detta - roligt korkade skeenden och beteenden - som Soran Ismail har gjort sig specialist på att skämta om. Inte med kollegan Magnus Betnérs brutala grepp, och inte heller på tidigare nämnda Kodjo Akolors överspelade vis. Snarare ganska lågväxlat, med en pojkaktigt road glimt i ögat.
Han skämtar om sin bakgrund och om kurdernas obefintliga känsla för ordning och reda i samhället, och pratar länge om hur de vill väl men alltid lyckas göra fel. Han pratar om homofobi och om grabbiga "bögtester", och kommer därefter in på ämnet manliga stereotyper. Här når han höjdpunkten av kvällens framträdande, när han får publiken att nästan gråta av skratt med sina fantastiskt skojiga observationer av hur killar generellt beter sig när de umgås i gäng.
Jag imponeras dock inte särskilt stort av onsdagskvällens stand up-show med Soran Ismail, då hans prat tyvärr saknar många av de lättigenkännliga element och tunga punchlines som modern komik nog bör innehålla. Det hela känns i stället lite diffust. Soran anklagar sig själv för att ha lite för mycket fritid, och även där har han nog en viss poäng.