Gällivaretjejen Johanna Modig lever med sjukdomen Cystisk fibros. En sjukdom som bland annat försämrar lungkapaciteten hos den diagnostiserade, vilket innebär att hon befinner sig i riskgruppen för covid-19. Hon har inte kunnat åka till Stockholm där hon vanligtvis mäter sin lungkapacitet, men hon tror att den i dagsläget ligger på 40 procent.
– Dels kan jag inte flyga ner till Stockholm och jag vill inte befinna mig på sjukhus i onödan, vilket gör att jag inte kan få den hjälp jag behöver. Jag kan inte gå på apoteket och hämta ut mina mediciner, antingen får personalen komma ut bakvägen eller så får någon annan hämta ut dem, säger Johanna Modig.
Till en början när hon inte visste mycket om viruset var hon orolig och kunde få ångest av det. Men i dagsläget är hon inte jätteorolig. Hon fortsätter och berättar att det är viktigt för dem i riskgrupp att hålla sig inom ramarna, även om det stormar inombords. Är man en person som lätt får ångest och blir deprimerad ska man hålla fast vid de rutiner man har i sitt vanliga liv.
– Jag vill inte bli smittad, men jag går inte runt och oroar mig hela tiden. Om sjukvården har kapacitet att ta emot mig och när jag blir sjuk och behöver intensivvård, då kommer det nog gå bra. Skulle alla bli sjuka samtidigt och det inte finns kapacitet, då kommer det nog inte gå så bra, säger hon.
På frågan hur regeringen har hanterat situationen svarar Johanna att hon tycker det är anmärkningsvärt att Sverige har valt en helt annan linje än Norge och Finland. Hon hade gärna sett att skolorna i Sverige stängts i likhet med grannländerna. Eftersom att det är viktigt att familjen håller sig frisk så hon inte smittas.
– Det kräver ju bara att ett barn ska bli smittad för att mitt barn ska bli smittad, för att jag sedan ska bli smittad. Och jag kan dö av det, säger hon.
Hon avslutar med att berätta att oavsett om du är i riskgrupp eller inte måste man vara försiktig. Men att man inte heller ska ta det för långt så man skadar sig själv och sitt psykiska välmående. Det går emot restriktionerna att ha social kontakt, men hon undrar vilka spår det sätter i framtiden.
– Vi är en social varelse. Det är en biologisk faktor oavsett vad som händer runt omkring oss. På något sätt dör vi alla, vi får bara hoppas att det är när man är gammal, säger hon.