EU-valrörelsen har gått på lågfart under några veckor nu. Det duger inte.
Med ett lågt valdeltagande kan vi få ett valresultat som ger stort spelutrymme för högerpolitik, för ekonomiskt lättsinne och odemokratiska extremister. Det gäller för ett antal länder. Även Sverige.
Själv har jag längtat hem, gjort min sista arbetsvecka efter tio år som EU-parlamentariker, avslutat det som påbörjats, överlämnat det som brådskar, städat mitt rum i Bryssel och sagt hejdå till dom som blir kvar. Men det betyder förstås inte att jobbet är klart; icke!
I ett antal EU-länder, där arbetslösheten legat på höga nivåer under många år, har högerextremisternas inflytande växt kraftigt. Det är inget att förvånas över. När den ekonomiska krisen rullade in över Europa var det få regeringar som klarade att möta den.
Sverige klarade det bättre än dom flesta. Kanske allra bäst. Ändå vet vi att många människor och familjer for illa när jobb försvann och framtidsplaner kraschade.
Därför har det varit så självklart för socialdemokratin i både Sverige och EU att upprepa det klassiska: Jobben först - utan jobb krymper utrymmet för så mycket annat i livet.
Den stafettpinnen kommer också de svenska socialdemokrater som väljs in i EU-parlamentet den 26 maj att ta över.
Själv fortsätter jag att knacka dörr och argumentera för att alla ska delta i valet, alla ska använda sin röst.