Historien om Bryggar-Anna
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Listan över manliga förgrundsgestalter är lång: August Palm, Hjalmar Branting, Axel Danielsson, Gustav Möller, Hinke Bergegren, Zäta Höglund, Per-Albin Hansson med flera.
Bland de tidiga agitatorerna brukar bara en kvinna nämnas, Kata Dahlström.
Men arbetarrörelsens framväxt i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet var inte bara en manlig historia.
Anne-Marie Lindgren, utredningschef på arbetarrörelsens tankesmedja, och hennes dotter Marika Lindgren Åsbrink har skrivit en bok som påminner oss om att det visst fanns kvinnor i den tidiga arbetarrörelsen.
"De strejkade. De agiterade. De bildade fackföreningar och kvinnoklubbar, de ordnade möten och gick i demonstrationståg - och svarade ofta för rent socialt hjälparbete", berättar författarna i boken "Systrar Kamrater" (förlaget Idé och Tendens).
Men kvinnornas verksamhet stannade ofta på gräsrotsnivå. Få blev riksdagsledamöter. Bara några blev invalda i sina fackförbunds styrelser.
"Tidens kvinnosyn, och antagligen också rent praktiska begränsningar i kvinnors rörelsefrihet, som skapades av fysiskt tungt och krävande hemarbete och total brist på organiserad barnomsorg, satte effektiva spärrar för att nå mer ledande positioner i fack och parti", skriver Anne-Marie Lindgren och Marika Lindgren Åsbrink.
Men dessa hårt kämpande gräsrotsaktivister uträttade ändå stordåd. I boken porträtteras nio kvinnor från olika delar av landet som på ett eller annat sätt spelade en viktig roll i den unga arbetarrörelsen.
Ett exempel är Anna Johansson-Visborg, Bryggar-Anna (1877-1953), som ju kom att spela en liten roll i den senaste valrörelsen. Hon kom till Stockholm från Västergötland i 20-årsåldern och började jobba på Hornsbergs Bryggeri.
Arbetsdagarna var långa. De började halv sex på morgonen och kunde vara i 14-16 timmar.
Anna engagerade sig fackligt och blev snabbt ledande agitator bland bryggeriarbeterskorna i Stockholm.
Hon var ordförande i Bryggeriarbetareförbundets avdelning 15 ända till 1935.
Anna Johansson-Visborg engagerade sig bland annat för att skapa ett semesterhem för arbetarkvinnor i Skuru i Nacka kommun. Lågavlönade, främst ensamstående, kvinnor skulle få komma ut i naturen till en blygsam kostnad och slippa vardagslivets vedermödor under några dagar.
Stugbyn finns fortfarande kvar och förvaltas av Anna Johansson-Visborgs Stiftelse. Det var också denna stubyg som blev källa till ett trist avslöjande i Dagens Nyheter 2004.
Granskningen visade att vissa fackliga tungviktare hade förmedlat semesterstugorna till sig själva istället för till lågavlönade LO-medlemmar.
Den mest attraktiva stugan vid stranden i Skuru hade LO-ombudsmannen Kenneth Sjökvist tagit hand om.
Anna Johansson-Visborg lär ha snurrat några varv i sin grav.
Agerandet gick stick i stäv med hennes idéer och skapade en besvärande moraldebatt för arbetarrörelsen.På borgerliga ledarsidor talades om en "mygel- och fifflarkultur".
Med en sådan arbetarrörelse är det synd om arbetarna, ansåg centerpartisten Frederick Federley.
Det är en påminnelse om vikten av att arbetarrörelsen håller fast vid sina ideal. Och om det är någon som har glömt hur dessa idéer ser ut kan man läsa boken "Systrar kamrater" och lära av hur Bryggar-Anna och andra arbetarrörelsekvinnor engagerade sig i vanliga människors vardagsbekymmer.
Anne-Marie Lindgren och Marika Lindgren Åsbrink påminner oss om ett viktigt stycke svensk arbetarhistoria.