Hon har just kommit hem från ett hårt träningsläger med landslaget i Spanien. En tävling hann hon genomföra där också. Hon vann.
– Formen känns ändå helt okej. Det har blivit mer och mer brottning på sistone. Det är skönt att känna på lite motstånd, var man ligger till och så, säger Sofia Mattsson, 24.
Hem för Gällivarebrottaren är förresten Helsingborg. Det är här hon bor och tränar nu för tiden.
– Annars blir det väldigt mycket resande på sommaren. Det är ju vår högsäsong som vi avslutar med VM i september. Det finns liksom ingen vardag. Ena stunden är man här några dagar, sen är man där och sen någon annanstans. Dagarna ser väldigt olika ut. Nästa vecka åker vi till exempel till Azerbajdzjan och tävlar.
Hinner du njuta något av sommaren som vanliga människor?
– Jo, det är klart. När du kommer hem från träningen kan du gå ner och ta ett dopp på stranden. Du kan äta lunch utomhus. Allt blir så himla mycket lättare och skönare, man kliver upp på morgonen och äter frukost i solen. Det är roligt, man blir inspirerad, man blir gladare. Ja, folk kommer till träningen och är glada.
Händelserik säsong
I fjol hade Sofia Mattsson en riktigt bra säsong, som innehöll väldigt mycket.
Ett VM-silver i september.
En Jerringprisnominering i november.
En NSD-medalj till jul, för övrigt hennes andra.
En bruten hand i mars.
Ett EM-guld i april.
Själv har hon svårt att ranka den största bedriften.
– Eh, hm... Vad svårt. Det är nog hela säsongen tror jag. Att jag lyckades hålla fokus uppe, att hela säsongen gick så väldigt bra. Att jag gjorde det jag skulle när jag kom till en tävling, jag visste vad jag ville göra och sen lyckades jag genomföra det.
Är det en av dina bästa säsonger i karriären?
– Absolut, absolut.
Är det rent av den bästa?
– Jag hade en säsong som var riktigt bra 2009 när jag tog VM-guld. Sen fortsatte det på hösten när jag vann EM-guld och VM-brons 2010. Just det året gjorde jag en mycket bra säsong.
Varför tror du att gick så bra förra säsongen?
– Jag tror att jag var väldigt motiverad. Dessutom hade vi tränat väldigt mycket 2011 och 2012, nu fick jag resultat och belöning. Sen blev jag säkrare för varje match som gick, jag fick mer och mer självförtroende för varje match jag vann.
VM i Uzbekistan
I september väntar VM i Uzbekistan i september, Sofia Mattssons stora mål just nu. På världsmästerskapet i höstas kom hon tvåa, endast slagen av "omöjliga" japanskan Saori Yoshida. På frågan vad som krävs för att gå hela vägen denna gång svarar hon:
– Det är så himla mycket som ska stämma på ett mästerskap. Den där sista procenten ska finnas där. I finalen då (mot Yoshida) tyckte jag att jag var för feg egentligen. Kanske inte tillräckligt bestämd. Allt måste komma automatiskt när man ställer sig på mattan.
Yoshida har tre OS-guld. Hur går tankarna när man möter en sån brottare?
– Man har ju alltid respekt för motståndarna, men det är klart att hon automatiskt får lite mer respekt.
Hur trygg är du i dig själv när du kliver upp på mattan?
– Den största tryggheten är om man vet att man har förberett sig och tränat bra. Om jag vet att jag har gjort allt jag har kunnat göra så åker jag i väg på mästerskap.
När du ställer dig framför en motståndare, hur säker känner du dig då?
– Jag tänker att jag alltid ska vinna. Det är så man tänker, jag tror att de flesta gör det. Det går liksom inte att tveka, gör man det har man förlorat innan matchen ens är slut.
Ny viktklass
När Mattsson vann VM-silver i höstas och EM-guld i våras var det i viktklassen 55 kilo. Men med OS 2016 i Rio de Janeiro i åtanke har hon redan nu börjat tävla i den nya OS-viktklassen 53 kilo.
– Jag hade kunnat vänta till nästa år, men jag känner att jag redan nu vill känna hur det känns i kroppen. Det är ju inte så stor skillnad, jag väger ju inte så mycket heller så jag tänkte att jag lika gärna kunde gå ner i 53.
Med tanke på OS?
– Ja. Att redan nu få möta en framtida motståndare, känna hur det känns i kroppen, om det är annorlunda brottning eller så.
Apropå OS 2016. Hur mycket tänker du på det?
– Det är klart att det finns i bakhuvudet, men först och främst får man tänka på det här VM:et som väntar och ta en match i taget.