Namn: Staffan Rosenius. Ålder: 62. Bor: Hedenäset.
Det är faktiskt många som har stannat till och tittat på våra alpackor och undrat vad de är för djur. När vi hade hanarna utmed vägen stannade folk och klev ut ur bilarna. Så länge ingen stör djuren är det ju bara kul att de är nyfikna.
Vi har hästar på gården sedan tidigare och de betar väldigt mycket, men de äter bara gräs och lämnar löven. Vi ville gärna ta in något betesdjur som kan äta löven runtomkring buskarna. Det var väl egentligen så det började, för att vi inte skulle behöva klippa så mycket.
Getter är väldigt bra, men de är inte så lättskötta. Då hittade vi alpackor och testade. Det är väldigt fina djur och relativt lätta att sköta. De går tillsammans hela tiden och vill inte skiljas från varandra. Nog har det hänt att någon har hoppat över stängslet, men då kommer de tillbaka ganska snabbt och vill tillbaka till inhägnaden för att de saknar sina kompisar.
När vi ska klippa dem måste vi hålla dem tillsammans, för de blir så oroliga när de är själva. Tänk om vi skulle ha gjort så med hästarna, packat ihop dem tillsammans. Det skulle ju bli totalt kaos.
Vi har köpt fler allt eftersom och nu har vi 14 stycken som går runt och betar. Fanny här är nyfiken, hon kommer och hälsar och luktar kring ansiktet. Och jo, nog kan de spottas och det luktar vedervärdigt. Men de spottar egentligen bara mot varandra om de ser någon som ett hot, inte mot människor.
Nu har vi de här och de betar på bra. Vi tar även tillvara på ullen och testar den verksamheten. Vi tar det steg för steg helt enkelt så får vi se vad mer det kan bli.