Andreas Renberg, Juan Handal och Olov Renberg med både diplom och produkt inne i fabrikslokalen." Det har varit en lång rättsprocess som vi nu vunnit."
14 februari 2020 registrerade Ove Simonsson in Sjaunjagravat hos Patent- och registreringsverket (PRV) bara en månad efter haradsföretagaren Svante Renbergs bortgång. Hans barn som numera äger företaget ihop med Juan Handal upptäckte först vid julen samma år att Simonsson lanserade en julgåva under det namnet. Olof Renberg ringde då till PRV och ville namnsöka produkten men fick reda på att företagaren redan registrerat Sjaunjagravat som sitt varumärke.
– Det är ju vårat varumärke. Ove menar att vi borde reagerat tidigare för att varumärket hunnit vinna laga kraft. Men hur ska det gå till om vi inte ens visste om det. Ove Simonsson gjorde det här för att gagna sig själv, säger Olov Renberg.
Alla ägare i företaget blev väldigt arga och ledsna.
– Att göra det här en månad efter pappa gått bort är ett riktigt lågvattenmärke. Sjaunjagravat är något som han tagit fram och var väldigt stolt över liksom vi, säger Andreas Renberg.
Lapp Simon fanns tidigare där Svantes Vilt är i dag. Svante Renberg startade eget efter att ha jobbat åt Lapp Simon i flera år när företaget gick i konkurs. Han hyrde en del av lokalerna separat från Sameprodukter som då ägdes av Polarica.
Sedan 1986 har Svante Renberg tagit fram flera produkter och börjat sälja dem, bland annat Sjaunjagravat.
– Pappa jobbade ensam och gick över och pratade med folk på Sameprodukter. Vårt företag har själv personal som jobbade där då och kommer ihåg tillfället. Pappa frågade vad de tyckte om hans gravade produkt och namnet. Det fanns ingenting som kallades Sjaunjagravat då. Så Lapp Simon eller Sameprodukter har aldrig gjort samma produkt oavsett vad Simonsson påstår.
Svantes vilt och bär, Harads, ligger i dag i före detta Lapp Simons lokaler.
Ove Simonsson tog själv över varumärket Lappsimon och driver företag i en lokal mittemot Svantes Vilt och Bär.
– Vi har sålt Sjaunjagravat i över 20 års tid över hela Sverige. Vår pappa Svante var inget marknadsföringsgeni. Han ville produkterna skulle vara så goda att folk pratade om dem. Sjaunjagravat har sålt sig själv för att det är en bra produkt. Vår pappa tänkte inte på att registrera det ett varumärke utan det skulle vi yngre har tänkt på.
– Vi har ett superhemligt recept och det är våran Coca-Cola kan jag säga. Det är faktiskt bara två personer som kan tillverka Sjaunjagravat. Just för att man inte ska sprida den här hemligheten, säger Olov Renberg.
Olof Renberg ringde till patent- och registeringsverket och fick då veta att familjens produktnamn Sjaunjagravat var sökt i en annan haradsföretagarens namn.
PRV skrev brev till Simonsson som vägrade släppa registreringen, så familjen tvingades koppla in advokat och själva sätta igång ett tidsödande arbete med att samla in dokumentation. Det krävdes bevis för att det var ett inarbetat varumärke hos Svantes Vilt och Bär. Motparten Ove Simonsson har förändrat sin historia flera gånger under rättprocessens gång.
– Vi plockade fram en väldigt stark bevisning och han hade inget bevis att komma med, säger Olov.
Sjaunjagravad reninnanlår ser ut så här.
11 januari kom domen från patent- och marknadsdomstolen där Simonsson efter förhandling gick med på att häva märkesvaruregisteringen. Drygt en månad senare var varumärket Sjaunjagravat inregistrerat.
– Vi är fortfarande i sorg efter pappa, rättsprocessen har varit väldigt speciell och tagit mycket kraft. Kampen har kostat pengar men för oss har det ingen betydelse. Företaget och Sjaunjagravat var vårt arv. Det var pappas heder vi stred för och vann, säger Andreas Renberg.