Han är född 1924 i Bodträskfors. I oktober fyller han 97 år. Det enda han kan klaga på är dålig hörsel på både öronen.
– Annars är jag väl så pigg som åldern tillåter.
Gösta träffade sin numera bortgångna fru Henny som ung och paret fick tre barn. Familjen var då bosatt i Bodträskfors. Skogen var Göstas verksamhetsfält allt ifrån ungdomsåren, först flottningsarbete och sedan avverkningar som skogsarbetare.
Varför blev du socialdemokrat?
– Pappa och mamma var socialdemokrater, så jag hade det redan från barndomen. Jag var bara 15 år när jag började jobba som skogsarbetare. Det var då som jag fick upp ögonen vad facket kunde göra när jag såg vilka tuffa arbetsvillkor som rådde. Skogsarbetet var tungt för många som var klena och även för en ung pojke som mig.
– Det jag tyckte var värst var alla som inte orkade. De som var slut men ändå måste jobba. Jag minns också att jag och min bror tillsammans tjänade 24 kronor och 20 öre. Det var 1941. Lönen steg men det gick sakta.
Det fanns hemskt mycket skogsarbetare i Bodträskfors enligt Gösta men ingen var organiserad.
– Jag träffade en arbetare från Randaträsk och frågade om han inte kunde ordna så vi blev det också. Sedan kom ett paket till mig från skogsarbetareförbundet med en stor kassabok och avtal. I brevet stod det att jag skulle hyra en lokal och be skogarbetarna komma dit så vi kunde bilda en skogsavdelning. Jag skulle utse ordförande, kassör och sekreterare och så blev det.
Det är inte heller alla som prisats för sin medlemsvärvning av självaste statsminister Tage Erlander i Gävle. Skogsarbetareförbundet hade en tävling som Gösta vann.
– Jag hade engagerat 146 skogsarbetare. På det var jag bäst i Sverige. Det var nästan som en landskamp mot Finland för han som kom tvåa var en finländare som var i Sverige. På den tiden importerade man finsk arbetskraft i skogen. Finländaren fick in 94 personer i facket, vilket också var mycket.
Efter en arbetsskada fortsatte Gösta under många år jobba fackligt som ordförande för stora skogsavdelningen i Boden.
–Vi hade 1500 medlemmar. Partiet försökte också värva mig till ombudsman när jag var nygift och hade småbarn. De höll på och tjata men jag sade nej.Jag fick ringa om jag ångrade mig, men jag har inte ringt än.
När Gösta pensionerades var han skyddsingenjör vid skogsbolaget. Han är idag hedersmedlem sedan 1980 hos socialdemokraterna efter att ha tjänat partiet sedan han blev medlem vid ung ålder.
– Det som jag tjänat in på avgiften har jag istället lagt på välgörenhet genom åren.
När Gösta fyllde 92 år fick han dock en betalningspåminnelse.
– Kontoristen från partiet ringde och undrade om jag betalat avgiften. Då hade jag redan varit hedersmedlem i en massa år. Då ringde jag till dem och undrade om jag mist min heder? Ja, sade dom vad menar du med det? Jag har ju fått ett krav svarade jag och jag vet ju att jag är hedersmedlem. Då blev det en utredning och sedan ringde partiet upp på ett tag och sade: "Hörru, du ska aldrig betala någon avgift", säger Gösta och skrattar.
Idag har han varit pensionär i 37 år och jagat älg i 56 år.
– Nu orkar jag inte jaga, men vill vara med. Jag ska sitta på ett pass. Jag har både bössan och kameran med och får hoppas att älgen inte springer för fort.