När The Cabin svajar blir vi ett med träden

Ljudet av hammare ekar mellan träden. Brädor ligger utspridda på hotellområdet som om två veckor ska stå klart. Bland tallarna skymtas ovanliga konstruktioner som en spegelklädd kub och ett gigantiskt fågelbo. Någon vanlig byggarbetsplats är det inte fråga om.
- Professionella arkitekter har fått förverkliga sina pojk- och flickdrömmar, berättar inredningsarkitekten och guiden Bertil Harström framför en entusiastisk grupp människor.
Journalister avlöser varandra
NSD har anlänt lagom till dagens andra guidade tur av Treehotels ovanliga hotellrum. Lokala ortsbor blandas med tyska frilansjournalister. Att de avancerade trädkojorna, som alla är skapade av olika arkitekter, har fått stor internationell uppmärksamhet märks i bokningskalendern. Förra veckan övernattade Financial Times i ett av rummen och efter att NSD har checkat ut är det brittiska BBC:s tur. Därefter väntar tre dagars besök av New York Times. Även privatpersoner från Japan, USA och England har bokat in sig för en natt i Haradsskogen. Första bokningen gjordes dock av ett par från Bredåker.
"The cabin"
Mellan fyra tallar sju meter upp i luften står ett bygge stort som en norsk familjehusvagn. Rummet heter "The Cabin" och välkomnar oss med en utsträckt brygga och en interiör nästan helt klädd i vitt. Utöver själva trädstommen utgörs materialet av målad björkplywood.
Golvvärme håller oss varma och för toabesök används en elektrisk förbränningstoalett där det som spolas ner förvandlas till aska. Bygget sitter fast direkt i träden med hjälp av metallklämmor som justeras allt eftersom stammarna växer.
- Villkoret för att rummet ska finnas kvar är att träden lever. All deras energi transporteras under barken så när träden växer så släpper vi på skruvarna, berättar Bertil Harström.
Inspirationen
Inspirationen till Treehotel hittade ägarna Kent Lindvall och Britta Jonsson Lindvall drygt åtta kilometer bort. Där står en koja som regissören Jonas Selberg Augustsén och två kompisar lät bygga under dokumentärfilmen Trädälskaren.
Vi bestämmer oss för att åka dit. Efter att ha följt en grusväg genom två kalhyggen hittar vi den vid en sluttning precis invid älven. Det var alltså här allting började. Det är två lätt darriga reporterknän som börjar klättra. När det konstateras att låset måste öppnas med bägge händer i stående position sviktar modet. Men man behöver inte ta sig hela vägen upp i regissörens koja för att förstå vad som är grejen med högt uppsatta trädkojor vid Luleåälven. Mellan stegens brädor noteras hur kvällssolen mellanlandar i vattnet på vägen till trädkronorna. Älgarna i närheten tajmar in ett bröl och färsk spillning på marken vittnar om att vi inte är ensamma. Att man i filmens projektbeskrivning refererar till kojan som en symbol för "mänsklig längtan och strävan efter ursprunglighet" känns inte längre överdrivet.
Uppspelta och med lätt myggbitna fotknölar åker vi hem till vår egen koja och kryper ner under satintäckena. Med undantag för fågelkvitter och några för en stadsbo odefinierade djurläten är det fullkomligt tyst. "The Cabin" vaggar oss lugnt till sömns.
Ett med träden
Klockan är strax efter sex efterföljande morgon. NSD:s reporter är övertygad om att hon ligger på ett madrasserat båtgolv i en blåsig skärgård. Den upphängda spegeln slår mot väggen och kabinen gungar i takt med tallkronorna. Dags att kolla in rummets takterass!
Att ta sig ur en gungande trädkabin utan att väcka sin fotograf visar sig vara långt ifrån okomplicerat. Väl på plats, nu nio meter upp, är det bara att slå sig ner direkt på brädorna, några utemöbler har inte hunnit installeras.
Förvånansvärt snabbt blir man ett med träden. När vinden sliter tag i tallarna följer man liksom med i rörelsen. Kottar och barr som samlats på terrassen likaså. Klart man börjar klura på ett alldeles eget bygge. I en tid då halva Sveriges befolkning tränger ihop sig på en hundradel av landets yta vore det statistiskt rimligt att anta att man inte är ensam om att vilja förverkliga barndomsdrömmen.
Kanske har man i Harads startat en helt ny trend.
I stället för friggebodar och lekstugor börjar kanske trädkojor snart dyka upp på svenskarnas gräsmattor.