Marcus Johansson, 32, kunde bara se på när hans villa brann ned. "Det gick inte att rädda den", säger han.
Det brinner fortfarande kraftigt när NSD kommer till Harads på tisdagsmorgonen. Värmen är påtaglig ett tiotal meter från huset och det knastrar högt när lågorna fortsätter att äta sig igenom det som återstår av Marcus Johanssons hem. Murstocken sticker upp bland högar av aska och förkolnat byggmaterial. Garaget, som ligger under själva huset, är den enda plats som har klarat sig.
– Vi lyckades bära ut en del grejer därifrån, även om en del av dem hade börjat smälta. Där sparade jag väl några tusenlappar, säger Marcus Johansson när vi slår oss ned på altanen i grannhuset, där hans bror bor tillsammans med sin familj.
Marcus Johanssons hus byggdes 1961 och han har ägt det i några år.
Marcus Johansson samlar ihop en del av det han lyckades rädda ur garaget.
Brandmännen bekämpade lågorna, men efter flera timmars arbete togs beslutet att låta villan brinna ned.
– Jag hade fixat nytt tak och renoverat kök och badrum. Det är helt bortkastade pengar nu, säger han.
Några kläder fick han inte med sig och stora värden har gått förlorade. Som deltidsbrandman förstod han snabbt att det inte fanns någon tid för att försöka rädda något undan lågorna.
– Jag tog mobilen och nycklarna och gick ut. Eftersom jag är brandman själv tyckte jag nästan det kändes pinsamt att behöva larma brandkåren för att komma och släcka mitt hus.
Marcus Johansson konstaterar att de renoveringar han gjort i huset är bortkastade pengar.
Marcus Johanssons bror, som också är deltidsbrandman, arbetade med att kontrollera branden hela natten. Till slut fick han och kollegorna ge upp hoppet om att försöka rädda kvar något av huset och tidigt på tisdagsmorgonen beslutades det att låta det brinna ned under kontrollerade former.
Huset, som var byggt på 1960-talet, blev snabbt övertänt.
Marcus Johansson märkte inget särskilt när han kom från jobbet på måndagskvällen. Han arbetar på Edestrands äldreboende och hade suttit på Sunderby sjukhus med en av de boende en stor del av arbetspasset. Nu tänkte han lägga sig i sängen med surfplattan och varva ned. Men han ändrade sig och beslutade sig för att ta en dusch först.
– Jag tänkte att det är bättre om jag duschar så jag känner mig fräsch och lite piggare. Det var ju en himla tur att jag inte gick och lade mig som jag hade tänkt. När jag tittade ut från duschen nådde röken upp till min panna.
– Brandmännen frågade om jag ville ha något särskilt, om de skulle lyckas få med sig något. Jag sade direkt: "Banankartongen i källaren". I den fanns bilder från när jag var liten. De lyckades få med sig den ut.
Det brann fortfarande under tisdagsmorgonen. Larmet om branden kom in vid 21-tiden på måndagskvällen.
Sågspånet som använts för att isolera under taket antändes snabbt och försvårade släckningsarbetet.
– Först trodde jag att delar av huset skulle gå att rädda, men sedan sa brandmännen att det var kört. Det sprutade eld från taket.
Fortfarande ett halvt dygn efter brandens utbrott flammar det hastigt upp då och då när elden träffar sågspån som ännu inte har brunnit upp.
– Jag har ingen aning alls om hur branden startade men jag vill väldigt gärna veta det. Jag hoppas att teknikerna kan svara på den frågan, säger han.
För Marcus Johansson är framtiden just nu oviss. "Jag hoppas jag kan få tag i en lägenhet", säger han.
Tankarna är många dagen efter tragedin och än vet Marcus Johansson inte hur livet kommer att se ut framöver.
– Jag behöver ju någonstans att bo. Jag flyttar tillfälligt ut till pappas stuga, men sedan behöver jag skaffa mig en lägenhet. Jag vet inte vad som händer nu, eller var jag ska ta vägen.
Han vrider på huvudet och tittar på resterna av det som var hans hem, men vänder tillbaka blicken lika snabbt.
– Jag orkar inte titta, då börjar man ju gråta.