Jag förstår det knappt själv. Treehotel är superstort och vi har precis börjat. Nu har vi fem rum och ska bygga lika många till och en servicebyggnad under 2011. Ett ufo landar snart i skogen. Det ska bli spännande att se vad det blir för trädrum framöver.
När hotellet växer måste jag och maken Kent anställa fler och organisera oss bättre. I somras när telefonerna ringde som värst och alla ville prata med Treehotels "marketing director" stod alla omkring en telefon och bara gapade. Vi undrade vem det var. Sedan pekade jag på dottern Sofia som även ska få bli vigselförrättare. Till sommaren byggs ett kyrkokapell vid hotellet för att vi ska kunna viga våra gäster.
Allt går jättefort. Nu vill Ukraina, Skottland, Afrika, Ryssland, Grekland också ha träkojor. Bygger inte vi så gör någon annan det. Jag har också fått en ny uppgift att hantera. Alla vill göra oss kända. Armani ringde i juni. Dottern Sofia kom utrusande från kontoret och skrek: "Mamma vet du vem som ringt." Dottern var alldeles chockad. Sedan ringde BMW.
Våra trädkojor syns i en reklamkampanj för att lansera en ny stadsjeep. Kopplingen? Ja, unga människor bor i kojor, använder dyra exklusiva parfymer och kör BMW i Stockholm och världen.
Jag har börjat lära mig hur de tänker. Det känns jättekul och spännande. Amerikanska tv-kanalen CNN toppade sändningen med jordbävningen i Mexico. Sedan kom Kent och Treehotel. Vi fick fem minuter och Kent hann nämna Harads flera gånger. Det går inte göra nog mycket reklam för sin hembygd.
Jag har aldrig funderat på att flytta härifrån. Vårt företag innebär att jag får möta så många trevliga människor. På sikt hoppas jag företaget ska drivas sig självt. Så jag bara kan gå omkring och vattna blommorna och prata med gästerna.
Just nu är jag en liten gumma som gnor hela tiden. Glad och snäll och har svårt för att säga nej. Jag säger mest " ja, det ska vi ordna".
Jag måste ta bättre hand om mig själv och jobba mindre. Jag går i vila när jag går in på min begravningsbyrå. Det är en lisa för själen. Då får jag andas lugnt.
Jag saknar väldigt mycket mina barn och vill att de slutar sina jobb och börjar hos mig i stället. Det är min dröm att ha barnbarnen Elias, Wilmer och Tuva nära mig.
Treehotel är verkligen vårt livsprojekt. Jag och gubben brukar säga åt varandra när vi kommit till ro: Tänk att vi verkligen gjorde det här. Oftast finns det idéer som aldrig blir av. Det känns skönt att vi aldrig tvekade, utan bara bestämde oss.
Nu eller aldrig.
Britta Jonson-Lindvall