De fyra kvinnorna Christine Kibirit från Burundi, Joy Namanya från Uganda och Malyuun Mahmed och Baarlin Muhudin, både från Somalia delar en lägenhet för asylsökande i Harads utanför Boden.
– Vi har bott tillsammans några månader och trivs ihop, säger Joy Namanya.
I dag är det snart tre veckor sedan Baarlins dotter kom till världen. Den 28 november föddes barnet.
– Jag vaknade med värkar vid tre-tiden på morgonen och var väldigt dålig. Jag kände jag behövde få komma till sjukhuset för jag kände att barnet var på väg att komma, säger mamman.
De hittade numret till taxi och beställde en bil till Utsiktsvägen. Christine Kibirit som pratar bra engelska ringde taxichauffören.
– När han kom hit så fick vi veta att taxin inte kunde ta oss till sjukhus trots det akuta läget. Chauffören hänvisade till ambulans och hjälpte till att ringa, säger Christine.
Joy säger att före ens fostervattnet hade gått började det komma mycket blod från moderns underliv.
– Jag blev väldigt orolig för det såg inte bra ut. Mamman var väldigt svag. Jag kände att jag måste hjälpa till här och nu. Det gick inte att vänta.
Under tiden blev födslovärkarna allt kraftigare och till slut var barnet på väg ut.
– Jag skrek krysta, krysta flera gånger, säger Joy Namanya
Hon har själv fött fyra barn och jobbat som jordbrukare i sitt hemland.
– Jag har fått hjälpa en och annan kalv till världen. När barnets huvud syntes så drog jag ur barnet som hade navelsträngen virad runt halsen.Jag tog bort den och gjorde rent barnets mun från fostervatten.
– Jag var tvungen att klippa av ett snöre från min egen klänning för att knyta ihop navelsträngen, säger Joy.
Det nyfödda barnet hade varit ute nästan en halvtimme innan ambulansen kom till Harads och tog över. När man ska föda barn är det inte så bra att ha fem mil till närmaste ambulans och ännu längre till Sunderby sjukhus.
– Jag är glad att allt gick bra och för det stöd jag fick. Efter två dagar på sjukhus fick vi åka hem. Min dotter vägde tre kilo när hon föddes och mår bra i dag, säger Baarlin.
Joy ser det som en välsignelse att kvinnorna bodde tillsammans.
– Hade vi inte gjort hade det kunnat sluta sämre, säger Joy Namanya.