Minna Kaarlela som är handelsstudent vid Lapplands yrkeshögskola har gjort en studie om upphandlingsförfarandet mellan svenska kommuner och finska företag. Och vice versa.
Hon har kommit fram till att det inte finns några juridiska hinder för företag att delta i en upphandling i grannlandet. Samma sak gäller för kommunerna, som kan anta ett anbud från vilken sida av gränsen de vill.
Men det händer nästan aldrig.
– Lagstiftningen är ganska likadan i både Finland och Sverige och det finns bra möjligheter att delta. Men de gör det väldigt sällan. Det är bara i enstaka fall, säger Minna Kaarlela.
Hon har några teorier om varför verkligheten ser ut som den gör.
– Upphandlingsmyndigheterna tyckte att det kan bero på språket. Haparanda stad vill ha anbud på svenska och i kronor. Torneå stad vill ha anbud på finska och i euro.
Skrivs ett flerårigt avtal kan det vara riskabelt att göra sig beroende av en annan valutakurs.
– Det kan ha betydelse. Priset kan liksom variera för mycket, säger Minna Kaarlela.
Rätt språk och rätt valuta anges ofta som grundförutsättningar och anbuden får därmed aldrig vara med i upphandlingen, oavsett hur konkurrenskraftiga de är. Situationen gör att marknaden krymper, både för kommunerna och för företagen.
Mycket är upp till företagen – men kommunerna skulle kunna underlätta för dem.
– Företagen måste vara aktiva, men kommunerna skulle kunna informera mer. Myndigheterna tyckte att företagen inte känner till marknaden på andra sidan gränsen så bra.