Kärlek, avundsjuka och musik. Det är vad som ska fängsla publiken under föreställningen Kauhniit ja kälmit, Det vackra och det vanskliga, som har premiär på söndag i Ravintola Umpitunneli, Torneå. Pjäsen har olika delar och går tillbaka till 1950-talet, men mycket av grunden i pjäsen går att koppla till utmaningar i dagens samhälle. Christa Sjöberg som är en av skådespelarna vet hur hon skulle beskriva pjäsen.
– Det är en känslosam berg och dalbana som inte lämnar ett öga torrt.
Anne Angeria, som är regissör för pjäsen, har lånat många grundpelare ur sitt eget liv och byggt en historia runt dem. Ett genomgående tema är att inte publiken ska behöva se karaktärerna för att bli berörda av dem.
– Man behöver inte se varandra för att veta att någon har ett värde. Man ser inte barnen som flyr och faller ur båtarna, men de finns, säger Angeria och fortsätter:
– Man kan bli så engagerad utan att se.
Det är inte första pjäsen som Anne Angeria regisserar, eller första gången som gänget jobbar tillsammans, men det är första gången de spelar utomhus.
– Jag är lite rädd för att vi inte ska höras, för vi har inga mikrofoner. Men det går nog bra, alla är ganska högröstade.
Tanken är att det ska vara en lättsam pjäs för alla åldrar med både humor, men samtidigt ett visst allvar. Det blandat med mycket musik. Allt på finska och meänkieli men kroppsspråket talar tydligast.
– Jag hoppas att vi når så många som möjligt, och över alla gränser. Vi vill ge en upplevelse, säger Angeria.