Sandra Sarkkinen från Haparanda var sju år gammal när OS-medaljören Tomas Johanssons besök på skolans hälsovecka fick henne att fastna för brottning. I dag är hon 20 år och tränar dagligen med landslagsstjärnorna på förbundets bas i skånska Klippan.
Snart väntar Sarkkinens hittills största äventyr. Hon är uttagen till U23-EM i Ruse i Bulgarien där hon ställer upp i 53-kilosklassen. Det blir hennes första stora internationella mästerskap.
– Det känns ganska overkligt ännu. Jag började typ nästan gråta när de sade att jag är med. Jag är lättad, det är kul att få utdelning för det jag gör, säger Sandra Sarkkinen.
Nordiska mästerskapen är den största tävlingen talangen har deltagit i tidigare. Hon har därför inte satt upp något resultatmål inför EM.
– Alltså, jag vill se hur långt jag kan gå. Jag har liksom inga förhoppningar eftersom det är mitt första stora mästerskap. Men jag åker inte dit för att förlora.
Men vägen till toppen har inte varit enkel för talangen från Haparanda, orten hon lämnade redan efter högstadiet. 16 år gammal flyttade Sandra Sarkkinen till Arboga för att gå brottargymnasiet.
Efter studenten gick flyttlasset vidare till Klippan – där hon efter bara tre veckor slet av sitt ena korsband.
– Jag skulle sparka upp mitt ben och då bara knakade det till, säger Sandra Sarkkinen.
Läkarna trodde först att det var menisken som var skadad, men en magnetkameraundersökning visade att det var främre korsbandet. Ett hårt slag mot hennes satsning.
– Det är illa i brottning eftersom det är en så pass hård sport. Det krävs så mycket mer rehab än om jag till exempel bara skulle ha löptränat. Det är typ det värsta och eftersom jag precis hade flyttat ned dit var det extra surt.
20-åringen minns sin första reaktion.
– Ja, fy fan. Jag kommer ihåg när de ringde och frågade om jag ville operera. Och det ville jag så fort som möjligt och bara få det gjort.
Det som skulle vara Sandra Sarkkinens avstamp mot toppen blev en tung tid med grundläggande övningar och en kamp för att hitta motivationen. Men i efterhand är hon säker på att skadan har gjort henne till en bättre brottare.
– Det var som ett uppbyggnadsår för mig. Jag känner själv att jag har blivit mycket starkare. Man brukar ha ganska mycket att ta igen när man har varit borta så länge, men det har känts mycket bättre än vad det gjorde innan skadan.
Nu kan hon också på allvar utnyttja faciliteterna och omgivningen med etablerade landslagsbrottare.
– Jag tror att min flytt dit har gjort jättemycket. Man känner att varje pass ger någonting. Vi har jättebra tränare och tillgångar.
Sandra Sarkkinen lyfter fram Gällivarebördiga Sofia Mattsson, som nyligen tog ännu ett EM-guld, som en förebild.
– Det kan inte bli bättre.