Det är den sista träningen på hemmaplan inför den historiska premiären mot BIK Karlskoga och när Per Kenttä blåser av efter 45 minuter är det bara några timmar kvar innan bussen mot Luleå airport ska rulla ut från Arena Polaricas parkering.
Som coach borde han nu kunna ta det lugnt och vänta in avresan, men Per Kenttä kan inte slappna av.
Det är flygbiljetter som ska skrivas ut, väskor som ska packas och spelare som ska registreras in.
Fast då är han också mer än bara tränare. Ja. ska man hårdra det så är det han som är Asplöven.
Och utan honom och den allsvenska statusen hade föreningen varit i fara.
För när säsongen 2011/2012 summerades så visade facit upp en missad allsvensk plats på mållinjen och en ekonomi i obalans.
"Jäkligt jobbigt"
- Det var jäkligt jobbigt för oss. Dels organisatoriskt men även ekonomiskt och jag tror att det här var räddningen för hockeyn i Haparanda. Visst hade vi kunnat göra ett bra år i division I men jag tror inte vi hade fått ihop ett lika slagkraftigt lag som vi har haft tidigare, säger Per Kenttä innan han erkänner att han själv var rätt tom efter den sista kvalseriematchen mot Sundsvall:
- Jag var lite knäckt efter att vi inte gick upp och det var egentligen bara av hjärta för föreningen som jag stannade kvar och värvade ihop ett lag för att spela i division I, så vi inte skulle falla sönder helt och hållet. Det kändes som man blev nedslagen i tolfte ronden när man var så jäkla nära att ta den där platsen.
I juli kom dock beskedet - Borås tvångsnedflyttades och Asplöven fick ta deras plats.
Då kom också glöden tillbaka hos Per Kenttä och på kort tid har han och klubben gjort så gott de har kunnat för att få föreningen så allsvensk som möjligt.
Och när premiären spelas i kväll är det inga blyga nykomlingar som äntrar Nobelhallens is.
Målet: Hänga kvar
För Asplöven har inte tänkt att sejouren bara ska bli ettårig.
- Jag tycker att vi har en så pass slagkraftig trupp att vi ska hålla oss kvar och även därifrån kunna blicka upp några placeringar. För man vill ju inte sluta spela 2 mars, vi är ju alltid vana att spela till mitten av april. Så på ett sätt skulle det kännas skönt att ha klarat kontraktet redan 2 mars, men det skulle ändå vara tomt. För är säsongen slut då vet vi att det inte blir något kvalspel utan att vi har hamnat på någon av platserna åtta till tolv.
Vad blir tuffast, den ekonomi eller sportsliga utmaningen?
- Jag tror det blir två utmaningar i sig och båda är tuffa. Men det kommer att gå hand i hand så man måste väl säga att den sportsliga biten blir den tuffare, eftersom den kommer hjälpa den ekonomiska.
Känner du pressen?
- Nä, det är ingenting jag går och funderar på. Då skulle jag bli knäpp. Utan den största pressen sätter jag på mig själv och man vill inte att det ska bli något sexmatchersäventyr och sen får man gå. Men det är ingenting jag funderar på utan jag försöker visa grabbarna att jag är beredd att offra min högra hand för att vi ska ta poäng och för att vi ska hålla oss kvar. Det är det jag försöker få in och det är kanske därför jag gör en grej för mycket, för att grabbarna ska må bra och se att jag verkligen jobbar, säger han och fortsätter:
- Man kanske bara får en sån här chans i livet och då är det bara att ta den, och det är därför jag tänker mer på att ta den här chansen än att tänka på vad som händer om det går åt helvete.
Men helt oberörd är han inte av sitt nya uppdrag, utan förut surfade han dagligen in på sociala medier och läste bloggar och kommentarer.
Nu är det slut med det.
- Jag har blivit allergisk mot det. Förut läste jag allt men om man ska må bra måste man sluta läsa det, för nästan allihop vänder kappan efter vinden. Går det dåligt är det stora sågen och går det bra så hyllas man, och sanningen är väl oftast någonstans där mittemellan.
Påverkas du av det?
- Det är klart man påverkas om man läser skit och vet att hälften inte är sant. Och jag som har vikt mitt liv till det här, och några kanske inte fattar hur mycket tid det tar. Jag ska inte säga att jag blir förbannad utan jag blir mest besviken. Jag tycker man ska skaffa sig information innan man går ut och skriver en massa.