En av hundarna från Rumänien, till vänster, fick direkt en plats i flocken berättar Susanne Törnlind.
På en gård utanför Haparanda står ett gäng hundar i en hundgård och berättar att någon anlänt. De flesta är av rasen Siberian husky, men en före detta gatuhund stämmer också in i välkomstkommittén.
Men att Eric Schlemme och Susanne Törnlind skulle ha 14 hundar var inte riktigt planerat.
– Hon var en kattjej, säger Eric och tittar på sin fru.
– Jag har bytt lag, säger Susanne.
Året var 2017 och paret började titta på Blocket efter omplaceringar då Eric saknade en hund i sitt liv. De hittade en husky i Västerbotten och bestämde sig för att åka och titta på den.
– Eric såg Jumper, Jumper såg Eric och det var inget snack om saken, säger Susanne.
Jumper fick följa med hem.
– Han var den coolaste huskyn någonsin, säger Eric.
– Tack vare det, när uppfödaren ringde två månader senare och frågade om vi också kunde ta hans syster tänkte vi ”jaja, han behöver väl sällskap", säger Susanne.
Hundrasen siberian husky beskrivs av Svenska kennelklubben som mycket motionskrävande och trivs i flock.
Paret började så småningom cykla med hundarna och de fick dra lite på det sättet.
Sedan hörde några vänner till dem av sig, som också driver turistföretag, och undrade om de kunde ta två hundar.
– Då hade vi fyra, säger Susanne som tänkte att det var perfekt.
– Vi hade företag då också och tänkte att vi kan köra husky joring med fatbike-cykling, tillägger hon.
I hundgården är det pusskalas.
Men hundarna hade andra planer. Det blev en tjuvparning och några månader senare kom sju valpar.
– När de kom var det ingen fråga. Vi hade inte kunnat sälja dem, säger Susanne.
I familjen fanns då plötsligt elva hundar.
– Vi tänkte, ”vi får väl börja med hundspannsturer”, säger Susanne och fortsätter:
– Har man citroner så gör man lemonad. Jag tänkte; vi gör lite lemonad.
Antalet hundar växte lite oplanerat men för Eric Schlemme och Susanne Törnlind har det aldrig funnits en plan på att sälja eller ge bort någon.
Även om paret driver ett företag som erbjuder bland annat slädhundsturer är hundarna framför allt deras husdjur.
– Får vi inte till någon verksamhet i större skala, skitsamma, det står inte och faller. Vi kommer inte ge bort dem, säger Susanne.
Antalet hundar växte lite oplanerat, men det har gått bra ändå.
Några fler hundar har sedan tillkommit, och det är inte längre bara draghundar. Två före detta gatuhundar från Rumänien bor nu också på gården utanför Haparanda.
– Det vi egentligen någon gång skulle vilja göra är att ta hand om hundar som behöver ett hem, säger Susanne.
I framtiden hoppas de kunna ta emot fler hundar som behöver hjälp, åtminstone tillfälligt.
– Det är en tillfredsställelse att kunna hjälpa och göra någonting bättre för dem.