Tanter och farbröder som roar och lever om

Inte en kotte är under 65. Och när premiärridån gick upp i onsdags är Jesus uppstånden och Elvis livs levande. Den stora frågan är: vad ska det bli i berget Temppelivaara? Ett resecentrum, eller kanske ett skyddsrum?

Per-Ivan Mäki är gruvarbetare: "Min fru kommer säkert på premiären".

Per-Ivan Mäki är gruvarbetare: "Min fru kommer säkert på premiären".

Foto: Sofie Lundström

HAPARANDA2011-12-06 06:00

- Vi har skrivit manus tillsammans, säger Marja-Liisa Asplund. Hon har spelat teater sedan barnsben. När hon kliver in på Folkets hus scen i Haparanda, i lilaskimrande klänning, är mormor Marja-Liisa borta. Där står i stället Maahiainen, en jordande.

Elvis och potensmedel
Manuset är både uppkäftigt och aktuellt. Det skojas om omständliga kommunal-politiker och finska kärnkraftverk. Och karaktärerna vill då rakt inte plocka svamp invid outokumpuverken.

Repetitionsarbetet har varit tufft, med pass lika långa och krävande som arbetsdagar. Men kaffepauserna är viktiga. Kanske är det därför ensemblen känns så sammansvetsad. De skrattar och pladdrar medan de byter till scenkläder och trär på peruker.

Promissarna spelade sin första föreställning 2007 och är en del av PRO i Haparanda. De har spelat populära pjäser och adventskalender för barn, men uppsättningen Temppelivaara riktar sig till vuxna.

Aini Hasso sitter tryggt på scenen i lila peruk. Pipan hänger från mungipan som på en fiskargubbe. Det är hennes karaktär som langar pontikka (hembränt) och viagra till alla och en var. Teatern har gett Aini Hasso något kul att göra. Men hon har inte tid att sitta barnvakt lika ofta sedan hon engagerade sig i Promissarna.

- Det tar ganska mycket tid, men något ska man ju göra och vi är glada amatörer.

Han är mer blygsam än den rocklegend som han gestaltar på scen. Förutom att spela en vegasglittrande Elvis ska Per-Ivan Mäki agera husband. En smäktande bergssprängartango på dragspel kommer att klinga vackert i berget som kommer på plats på tisdag.

Proffsigt värre
Skådespelarna väjer vant kring osynliga hinder på scenen och viftar med verktyg av luft. Scenografin byggs inte förrän dagen innan premiären. Ros-Marie Barmosse är pjäsens regissör och menar att yngre skådisar har något att lära här:

- De här släpper verkligen loss på scen och har så mycket energi!

Föreställningen blandar meänkieli och svenska. Men Ros-Marie Barmosse intygar att även umikko, de som inte förstår båda språken, lätt kan följa med.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om