"Provocerande"

Gränsälvskommissionen, som läggs ned i nästa månad, har sagt ja till byggandet av ett minikraftverk i Torne älv.
Beslutet, som är från den 16 augusti, är ännu inte justerat och offentligt varför dess skäl till att säga ja ännu är okända. Klart är att lagstiftningen säger att ingen utbyggnad av de skyddade älvarna får ske. Det finns dock ett tillägg om att utbyggnad kan ske om miljöpåverkan är "obetydlig".
Kraftverket i Kukkola
Minivattenkraftverket ska finnas i fiskemuseet i Kukkola, på nedre våningen som tidigare hyst fiskodling men i dag står tom.
Idén är att ta vara på det vatten som fortfarande strömmar i fallet där via en parallell kanal vid sidan av Torne älv.
Luleå tekniska universitet (LTU) står som huvudman i det treåriga forskningsprojektet som engagerar fler samarbetspartner och finansieras med fem miljoner kronor via EU.
Forskningen
Tapio Salo, kulturchef i Haparanda stad, är inblandad i satsningen:
- Haparanda stad äger huset och det är vår del i detta. Idén att testa småskalig vattenkraft utan att göra ingrepp i naturen är god. Huset har stått där sedan 1980-talet och kanalen sedan 1830-talet, så jag vet inte vilken påverkan detta kan vara frågan om? Det nya är att vi får testa grön el utan att använda olja, vattnet fungerar som smörjning och syftet är att se om modellen kan fungera på andra ställen.
Strategiskt drag?
Christer Borg ser detta som ett av problemen med att Gränsälvskommissionen sagt ja:
- Jag är övertygad om att det här ett strategiskt drag, att vattenkraftverket i Torne älv kommer att vara det fina exemplet som motiverar att göra detta i fler skyddade älvar, varför inte i Kalix älv? Detta projekt innebär inga sådana nyheter att det inte hade kunnat testas i en redan utbyggd älv. Vattenkraften är dessutom den sämsta förnyelsebara energin, utifrån hur den påverkar hela vår miljö.
Varför blir det så här?
- Bristande kunskap, summerar Christer Borg.
NSD sökte under gårdagen Staffan Lundström, professor i strömningslära vid LTU, tyvärr utan att lyckas nå honom.