I tisdags kallades Eugen Brudal in till möte med kyrkoherden och kyrkorådets ordförande. Han tolkade mötet på ett sätt: Du är inte längre välkommen här.
– Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Ja, gråtit har jag gjort hela natten. Jag hade ett möte med kyrkoherden och kyrkorådets ordförande som berättade att ett enat kyrkoråd hade kommit överens om att jag skulle få 16 månader med lön där jag kunde avsluta min doktorsavhandling och sen ska jag få söka ett nytt jobb. Men det stämmer inte att det var ett enat kyrkoråd, tre personer har intygat att de vill ha mig kvar.
Ett avskedande. På något annat sätt kan inte Eugen Brudal tyda beskedet.
Bakgrunden är en längre konflikt där Brudal har känt sig trakasserad på jobbet. Det har blivit ett arbetsmiljöproblem i församlingen och att bli av med Brudal verkar enligt honom själv bli ledningens lösning.
Det var i augusti 2018 som den tidigare Emelie Brudal till slut bestämde sig för att byta namn till Eugen. Haparandabon hade sedan barnsben känt sig som en man, men det var först i fjol som han påbörjade processen med en könskorrigering.
Eugen Brudal kan inte själv riktigt veta om det är den direkta anledningen till nuvarande arbetssituationen. Det har heller aldrig uttryckts så. Men att synen på prästen har förändrats hos en del sedan han berättade att han alltid har känt sig som en man – det råder det inga tvivel om, menar han.
– Det är inte sagt rent ut och det finns inget bevis för det, men det känns som att det ligger under ytan. Jag har blivit trakasserad av ett fåtal personer under en lång tid och i november sade jag ifrån kraftigt och då blev jag ett arbetsmiljöproblem. Sedan har det varit diskussioner kors och tvärs och jag sade att jag måste sluta om det inte blir någon lösning på det här. Men det var verkligen en nödlösning, för jag vill jobba här.
Under våren har Eugen Brudal känt att det där är något som han måste släppa. Han vill jobba kvar – och om han viker ner sig vinner de andra.
Komminister Brudal kände att han och kyrkoherden var överens om att gå vidare. Men de skulle diskutera det ytterligare i ett möte den här veckan. Och det var då beskedet kom.
– Jag skrek rakt ut. Jag fattade ingenting. Jag tänkte att det var en mardröm.
Enligt Brudal ska det här ha framställts som något positivt. Men så tolkar han det inte.
– Jag fick höra att det var ett erbjudande jag fick. Men jag kan inte tolka det på något annat sätt än ett avskedande.
Brudal jobbar ännu kvar och ska presentera sin version av ärendet för kyrkorådet.