Skåphallen två trappor upp har fått sällskap av bubblor i alla möjliga färger som sprejats upp på väggen. Konstnären Katt Skarin handleder fyra tjejer från åttonde klass på Marielundsskolan som målar graffiti ovanför de klarröda skåpen. Högstadietjejerna har varit delaktiga i skolans utsmyckning förut men att det skulle röra sig om graffiti den här gången var de inte beredda på.
– Vi hade ingen aning om vad vi skulle göra förrän i går. Det var lite chockerande, säger Malin Ponkala.
– Jag tänkte att, yes! nu missar man lektionerna, säger Catarina Rissannen och skrattar. Nej det är roligt men man får kramp i handen ibland, fortsätter hon.
Workshopen är en del i projektet "Graffiti i Norrbotten", som är på turné för att introducera gatukonstformen till ungdomar ute i länet.
– Graffiti är en grej som inte alla har tillgång till, då är det enklare att bjuda in och servera burkarna till dem och ge ungdomarna en möjlighet att prova på, säger Katt Skarin, graffitikonstnär.
I samband med att hiphopen etablerade sig i Sverige kom också graffitin. Då uppstod debatter om hur ungdomar började klottra i det offentliga rummet, och konstformen sågs mer som skadegörelse än ett sätt att förmedla budskap.
– Många tycker att det är okej med "fin" graffiti men att viss konst inte ska synas. Vem bestämmer vad som är "fin" graffiti?, säger Katt Skarin.
Så kallade tags, som många kan uppfatta som klotter, benämns ofta nedsättande medan den "fina" graffitin har blivit en konstform, menar hon.
Förhoppningen med projektet är, förutom att bjuda in unga till konstnärsvärlden, också att försöka vända den negativa bilden av graffiti som har funnits i samhället. Att också kommuner gör det möjligt för folk att få uttrycka sig.
– Det är jätteviktigt med lagliga plank i en stad så att man kan känna sig delaktig i det offentliga rummet.
Det är även den typ av graffiti som Katt hade planerat att tjejerna på Marielundsskolan skulle få prova på om tiden hade räckt.
– Jag hade tänkt jobba mycket mer med bokstäver och grunden till hur man bygger upp dem så att man får dem tjocka till exempel.
– Från början ville vi göra en klassisk graffititext men vi insåg att det skulle ta längre tid eftersom vi inte är tillräckligt bra för det, säger Malin Ponkala.
De två första dagarna ägnades åt att lära sig om graffitins historia, göra en skiss över hur det skulle se ut samt provspreja innan det var dags att börja måla direkt på väggen.
– Det som kan vara roligt är om det får vara kvar. Det är ju kul om man får barn och de ser vad man har gjort, säger Malin.
Tanken är att projektet ska vara som en inkörsport till andra skapandeformer, och att många av deltagarna som är med ska få upp ögonen för det.
– Jag hoppas att de fortsätter med graffiti och att det blir ett intresse. Jag tror att alla har ett behov av skapande oavsett om det är att måla, baka eller skruva med bilen, säger Katt