På röda mattan efter tolv år

I lördags kväll, på Pingstafton, arrangerades studentbalen i Haparanda.
Solen sken från en klarblå himmel, det var varmt och skönt och lite lagom vind fläktade skönt.
100 elever lämnar gymnasieskolan Tornedalsskolan och ett 70-tal av dem gick på balen.
De anlände två och två – många i häftiga veteranbilar – till parken vid Stadshotellet.
Där fanns redan nära och kära – föräldrar, syskon, mor- och farföräldrar och kompisar – otåligt väntande.
De fick se alla de vackra paren gå längs den röda mattan och stanna till på Stadshotellets entré.
– Nu kommer mormors pojke, se så vacker han är, utbrast en stolt mormor när barnbarnet anlände.
En efterlängtad dag
Många har längtat efter just den här dagen.
– Det är kul och spännande och en helt ny situation. Jag har sett fram emot det här så länge, säger Emilia Segerlund.
Lyckan strålar om henne, liksom om många av hennes kompisar.
– Jag har sett fram emot den här dagen hela sista året i skolan, säger Tina Mykkönen.
Vid hennes sida finns Alexander Wallo och ungdomarna har inte bestämt vad de ska göra härnäst, nu när skolan är slut.
– Det är både nervöst och spännande att inte veta vad som väntar efter detta, säger Alexander Wallo.
Ungdomarna säger unisont att det kan bli vidare studier så småningom.
Framtidsplaner
Nathalie Hautalampi har studerat på hotell- och restaurangprogrammet och hon ska jobba på Ikea i sommar.
– Jag ska plugga vidare sen, jag ska läsa till förskollärare, kanske i Umeå, säger Nathalie Hautalampi.
Emil Kangastie som läst på elprogrammet tycker att balen ska bli” kul och bra och det blir skönt att slippa skolan”.
Vad ska du göra sen då?
– Jag ska ligga på sofflocket och vänta på jobb, säger Emil Kangasmaa, gapskrattar och tillägger mer allvarligt:
– Jag ska jobba som svetsare i min pappas företag.
Framtidsplaner i all ära – först väntade den välförtjänade studentbalen och förhoppningsvis minnen för livet.

På röda mattan efter tolv år

Killarna är uppklädda i kostym och tjejerna ser ut som prinsessor.De går längs Röda mattan upp mot Stadshotellets entré, det är högtidligt och vackert.Tre år – egentligen tolv år – i skolan är slut.Emil Kangastie uttrycker det många känner:– Äntligen!